Det var en sådan vecka då det helt enkelt bara passade bra med att snabbt som fan få ansökan om semester godkänd och sedan dra söderut till fjällen (jag vänjer mig nog aldrig att säga ”söderut” när jag ska till fjällen) och Härjedalen. Sådär mitt i veckan. Bara att få iväg ett par dokument per e-post efter jobbet, snabbt packa bilen och rulla hemifrån. Calle hade redan tidigare i veckan åkt norrut och så landade jag efter 20 mil, packade ner alla fiskegrejer jag inte äger och klampade ut i vildmarken. Så långt vi orkade. Nja, inte riktigt för då hade vi nog fortfarande inte stannat.
Stilla. Lugnt. En forsande å. Fjälltoppar i fjärran. Sol. Moln. Inget regn. Öl. Skitsnack till småtimmarna. Mygg. En sprakande brasa. Ett fjälltjärn som ligger stilla i sommarnatten. Det ska inte underskattas. Man behöver det ibland. Kanske lite oftare än man får det. Och då spelar det ingen roll att fiskarna höll sig under ytan och gav blanka fan i att hugga på dragen. Det är av mindre vikt.
Livskvalitet. Helt enkelt.
