Okej, jag gör hoppet en gång till

Jag var inne på det redan förra året. Att den här bilden från 2005, och det här inlägget, har spelat ut sin roll. Genom åren, sedan 2011 faktiskt, har den fått symbolisera slutet på ”vårsäsongen” och början på min semester. Men. Tiderna förändras.

Det blir inte så mycket mer sommar än så här. Klippor, hav, västkusten, ledig. Och jag brukar hålla mig i Sverige den här tiden på året, just bara därför. Få andra platser i världen kan erbjuda samma känslor och samma nyckfullhet som sommaren här hemma. Så, några långväga utlandsäventyr i juli och augusti blir det nästan aldrig. Statistiken säger samma sak. Sedan 2007 har jag flugit en enda gång i juli månad (japp, jag har koll på det).

I år har det blivit som förra året. Distansjobb, semi-semester och en mer diffus gräns mellan jobb och ledig tid. Bara grejen att komma från ordinarie rutiner, kontor och människor gör att en semesterkänsla kryper på, även om det fortfarande är jobb hela dagarna. Jag gillar det. Mycket.

Men den där distinkta gränsen mellan jobb och ledighet suddas ut. Jag tar förvisso tre veckor nu men väljer att spara och lägga ut mer ledighet under andra delar av året. Och att då posta den här bilden varje gång känns ju inte rimligt det heller. Därför tror jag att det här inlägget och den här bilden spelat ut sin roll.

Jag älskar den fortfarande. Och känslan. Men det kanske är dags att kitta ihop temat. Kill your darlings och så vidare. Suger på den tanken. Tills nästa år när det är dags för samma inlägg.

I väntan på det tar jag semester. Sommarsemester. Från ordinarie jobb. Bloggen rullar på. Den lever högsäsong just nu. Långtifrån semester.

Semester!
Foto: C. Rosvall

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.