Så var då äntligen Bryan tillbaka på svensk mark och spelade i lördags inför en hyggligt stor publik på Hovet i Stockholm. Jag var givetvis där (även om det satt hårt inne, lite olikt mig i sådana här fall) och avnjöt en spelning som enligt min mening kanske är den näst bästa Bryan-spelning jag varit på.
Scandinavium 1997 är fortfarande den bästa Bryan-spelningen jag varit på (och bästa giget alla kategorier också för den delen). Vad gäller lördagens spelning så hör den helt klart till en av de bättre som Bryan gjort när jag varit på plats och det är väl egentligen bara spelningen i Ålborg 2004 som kan konkurrera. I lördags var det med en energi som jag inte sett på flera år, med en heltaggad och lite småfjantig Keith Scott som verkade älska att stå på scenen. Och med Bryan själv som verkade gilla läget och som gav vad vi i publiken ville ha.
Än roligare skulle det bli när han börjar spela låtar som inte ens en annan har hört live. Hade jag satsat pengar (och utan att kolla på tidigare setlists från nuvarande turné) på exempelvis Low life så hade jag lätt fått stålarna tillbaka. Och en jäkla massa där till. En personlig favorit i Hearts on fire avverkades också och det var bara att njuta, framförallt när den görs i en skön utökad version. Älska!
Att sedan avsluta med ett antal ballader helt akustiskt är väl kanske inte slutet jag önskade men det är lättsålt och fungerar. Även på mig. Nu vankas det ny platta i mars 2007 och förhoppningsvis då också en ny turné och Sverige-besök under nästa år. Bara att hoppas.