Så har då dagen inträffat. Egodagen, när mitt namn står i kalendern. Jag tänkte knappt på det själv förrän jag blev gratulerad i morse. För ett år sedan var det jag och ytterligare 51246 personer som hade Daniel som tilltalsnamn. Rätt många lyckligt lottade med andra ord. Vi är förbaskat häftiga när man väl tänker efter.
Jag hade en liten nostalgitripp häromdagen när jag rotade i massa flyttkartonger. Där mitt i allt dök en stor kartong med min gamla järnväg från BRIO upp. Faktum är att det inte var så himla länge sedan jag byggde upp den, bara tre år sedan faktiskt. Det var då jag fick den uppfraktad till Östersund från Vänersborg. Jag kunde då naturligtvis inte hålla mig, utan slängde mig över de gamla träbitarna och satte ihop en liten bana med tillhörande bommar, hus och tågset. Nostalgi på hög nivå och barnasinnet visade sig leva kvar. I och för sig föga förvånande.
Sist gång skrev jag att det var december och ja, det kändes rätt otroligt att tiden bara rusat genom hela hösten. Och nu, knappt två veckor senare känns det faktiskt ännu mindre december. Regnet smattrar på rutan och termometern skvallrar om en hel hög med plusgrader. Växthuseffekten eller en allmänt mild vinter? Ingen aning, men några skidor innan nyår lär det i alla fall inte bli. Både på grund av snöbrist och jobb. Trist, men det får helt enkelt tas igen 2007.