Jag tänkte köra en summering av Manchester-resan, precis som sist gång det begav sig, eftersom jag antar att det finns hur många obesvarade frågor som helst där ute bland er tusentals läsare (nåväl). Varför via London? Varför SAS? Varför taxi till Paddington? Varför varför och varför? Jo, så här blev min andra fotbollsresa över Nordsjön, en mastodontsummering för dig som kanske inte kommit till skott att åka på en liknande resa. Än.
I april började suget på allvar, med förra resan i färskt minne. Folk runtomkring drog iväg, eller planerade att dra iväg, överallt och ingenstans och med detta började mina egna argument växa sig allt starkare. Det kunde firas ligatitel, van der Sars sista match på Old Trafford och allmän folkfest. Jag landade på flygresor.se och började spana biljetter och trots att det ”bara” var knappt sju veckor till matchhelg var biljettpriserna på vare sig tåg eller flyg avskräckande höga. Ett argument om något.
Lågpris, kvalitet eller båda?
SAS och SJ, plus ett så kallat BritRail-pass (mer om det senare) och resekostnaden landade på 2841:-, alltså inte ens tretusen spänn från Östersund till Manchester via London. Solklart överkomligt, inget snack. Att i det här läget istället välja RyanAir hade nog inte gjort mer skillnad än några kronor, kanske till och med dyrare i slutändan utifrån mina efterforskningar. Att dessutom kunna kliva av på Arlanda är en bonus som gör resan lite enklare. Plus att flyga med SAS framför något annat, det är läge att prioritera sånt när priset är på ett ungefär det samma. X 2000-biljetten i första klass går att diskutera ända tills det framgår att det bara skilde en femtiolapp mot boskapsvagnen. Lätt val med frukost, kaffe och wifi.
Utresan påbörjades 07:50 från Östersund C på lördagen och jag ankom Manchester 20:47. Då hade jag knappt tre timmar att slå ihjäl på Arlanda. Hemresan blev lite annorlunda. Jag lämnade Manchester 14:55 på måndagen och planet från London lyfte tillslut 22:00 lokal tid, en timme försenat. Vid 01:00 tog vi svensk mark på Arlanda och då blev en bänk i SkyCity sovplats tills tåget hem rullade norrut 07:45. 12:56 klev jag av tåget i Östersund.
Kommunikationerna i England
BritRail-passet finns i olika utföranden och den variant som var smidigast i det här fallet var Flexible. Två valfria resdagar under en 30-dagarsperiod och passet fungerar dessutom på expresstågen från flygplatserna, Heathrow Express i mitt fall. Däremot måste det lösas biljetter om man ska åka på Metrolinken i Manchester eller tunnelbanan i London. Tack och lov är lokalresorna inte särskilt dyra i dagens pundkurs, £2.40 för en T&R-biljett som räcker en hel dag på Metrolinken i Manchester ska jämföras med 20 spänn för en bussbiljett i Östersund som varar en timme eller en SMS-biljett hos SL som kostar 30 spänn för en timme.
Från Heathrow går det inga tåg till Manchester. Man måste först ta sig till Paddington med Heathrow Express, vilket tar en kvart (BritRail-passet fungerar som sagt här). Tågen mot nordväst (och Manchester) avgår sedan från Euston Train Station dit det går att ta sig på olika sätt. Jag valde den enkla vägen på till-resan, nämligen taxi som kostade cirka 130:-, cirka en kvarts åktur. Det betydligt smartare alternativet är att ta tunnelbanan, Hammersmith & Cityline förbinder Paddington med Euston Square (eller Kings Cross, varifrån jag själv åkte på hemresan), kostar runt femtiolappen och tar en kvart ungefär. Tågen till/från Manchester avgår var tjugonde minut och tar lite drygt två timmar, så att passa tågtider var inget jag behövde ägna någon energi på. Hur skönt som helst.
Alltså. Heathrow – Paddington – Euston – Manchester, vänd på det och du har en returresa. Dessutom är det välskyltat och är man inte läskunnig fungerar det alltid att fråga sig fram. Britterna är, i min mening, oftast väldigt tillmötesgående. Dölj inte att du är förstagångsbesökare om du är det (å andra sidan behöver man inte spela korkad turist heller…).
Att åka via London
Skälet att jag åkte via London var kort och gott att avgångarna passade bättre och att det tillsammans med priset på BritRail-passet vid stunden för min bokning faktiskt blev lägre än vad jag lyckades hitta till Manchester direkt. Dessutom såg jag en bra möjlighet att få ”tågluffa” lite i England och få lite fler upplevelser på köpet. Jag gör faktiskt gärna den resan en gång till om det behövs.
Matchpaket och hotell
Det som gör att resan stack iväg var såklart matchpaketet. Jag valde den lite enklare utvägen och hittade ett matchpaket hos BoxOffice. Boende på Ramada, mitt i Manchester vid Piccadilly Garden, samt matchbiljett för 3645:- är inte billigt, men väldigt smidigt. Dessutom åkte jag nu själv och enkelrumstillägget var på 800 spänn. Hutlöst. Det finns möjlighet att boka biljetter separat (hyra säsongkort via andra ombud exempelvis) och det är ett alternativ jag tänker titta på när jag åker nästa gång. Däremot blir det högsta betyg på leverans. Alla nödvändiga papper dök hem med DHL på ett par dagar och när jag kom till hotellet fanns matchbiljetterna till hands vid ankomst, ingen självklarhet fick jag höra både på hotellet och av andra på samma match. Dessutom råkade BoxOffice skicka mig en voucher för StadiumTour på Old Trafford. Ett felskick som jag fick behålla, det tackar jag givetvis lite extra för.
Kontentan så
Det går högst troligt att komma billigare undan, en fotbollsresa ska inte behöva gå på sjutusen spänn redan innan man åkt iväg. Matchbiljetter går att hitta separat och boka ett billigare hotell som möjligtvis inte ligger mitt i stan, billigare varianter finns dessutom betydligt närmare Old Trafford. Det kan troligtvis sänka konstnaden med en tusenlapp.
Tåg och flyg är kanske svårt att boka i jättegod tid när matchdagar inte är helt spikade men å andra sidan blir själva resan inte särskilt dyr ändå har det visat sig. Tro det eller ej, men SAS är inte särskilt dyra om man kan tänka sig avgångar på lite andra tider än rusning. Det som möjligtvis drar iväg är extraanslutningar, som för min del då jag måste ta mig från Östersund.
Är man förstagångsresenär så rekommenderar jag varmt att slå till på något av matchpaketen som finns hos resebyråerna. Tips kan vara att utgå från Fotbollsresa.nu, som listar en hel hög av leverantörer i olika utföranden. Har man aldrig varit i stan så kan det också vara bekvämt med ett hotell i city istället för i någon avkrok på fel sida stan och fördelen är ju att man då kan fokusera på resan och överlåta bokning av hotell och biljett till folk som har det som arbete.
Så där, det var en hel drös med egna tankar och erfarenheter. Har du aldrig varit iväg men har i planeringen att granska nya Premier League-schemat som släpps i mitten på juni så kanske det här var till din hjälp.
