Älskade grannar. Kära medmänniskor. Underbara ICA BlåCenter-besökare. Jösses vad jag tycker om er och jösses vad ni hjälper mig, troligtvis utan att veta om det, i vardagsbestyren. I mathandlandet. Detta nödvändiga ont man måste utsätta sig själv och plånboken för ibland. Utan er hade det gått ännu smidigare men med er, kära ni, går det hur smidigt som helst. Fortsätt med er teknikfientlighet. Fortsätt med köandet.
Det finns självbetjäningskassor på ICA BlåCenter i Östersund. Jag använder dem sedan några år. Nästan alltid. I 99 fall av 100. De är väldigt smidiga och kräver inget mer än att man äger ett betalkort. Plocka varorna i butiken, susa med lätta steg mellan hyllorna och kryssa av vara efter vara i inköpsappen på telefonen. Dra fram kortet, knappa koden, läs av streckkoderna, godkänn beloppet, packa påsen – och gå hem. De människor som väljer köandet och den förvisso trevliga personalen står, likt när jag gjorde entré i butiken, fortfarande i kö och fattar förmodligen ingenting.
Det är just därför jag älskar alla kunder på ICA BlåCenter. Som dag efter dag, vecka ut och vecka in och under de år som snabbkassorna funnits, fortfarande väljer snigelkassorna och låter mig köfritt göra, det jag helst vill slippa, på kortast möjliga tid. För de köar verkligen för att betala eftersom postlämningen numera återfinns på Lillänge.
Återigen – tack. Jag hoppas för allas trevnad att ni fortsätter köa och struntar i tekniken. På fullaste allvar.
Vi ses i förbifarten! Morsningkorsning!