Lövkrattning. Snålblåst. Solstrålar genom diset. Mössa och långkalsonger på. Frisk luft. Doften av fuktigt gräs. Nästan på gränsen till höstlikt men ändå så mycket vår. Eller ja, så mycket vår det blir i den delen av landet där just vår inte existerar. En ganska skön förmiddag och eftermiddag i slutändan. Men, friluftslivet runt husknuten får doseras i vettiga mängder. Det där med husägande känns inte som min grej helt enkelt. Jag konstaterar det och slänger på ett knippe vedträn på ”Varför jag inte är husägare”-brasan.
Den sprakar fint.