Eftersom Östersund är som det är så brukar det vanligtvis bli så att premiären av typen grilla kan dröja ända in i maj. Och. Trots att vintern aldrig fick riktigt fäste i år och att Storsjöns is släppte redan förra helgen (rekord!) så blev det inte grillpremiär förrän ikväll.
Och skönt var det, att stå där i solen medan den sjönk ner bakom Frösöberget. Skotten på träden blir allt mer framträdande och värmen är frapperande lik den som kan kännetecknas som ”vår”, trots att den årstiden inte existerar här uppe. Vårvinter på sin höjd, men vår? Nej och nej. Men, att känslan av att den här bedrövliga vintern äntligen är till ända är skön?
Ja och ja.
