Ibland måste man gå till andra sidan för att inse att det man har är väldans bra. Man saknar inte kossan förrän båset är tomt. Den upplevelsen har man ju haft i livet några gånger och idag var det dags igen. På det lite mer ytliga stadiet. Det pryliga slaget.
Nu har jag förvisso ganska nyligen bytt telefon när det blev en 5S men allt eftersom iOS har känts släpande i jämförelse med annat så har jag också researchat alternativ, även innan 5S-köpet. Android-varianter av olika slag har varit under luppen, exempelvis. Idag blev vi med två Android-plattor tänkta som filmvisare i baksätet på längre bilresor och det blev min uppgift att börja rodda ihop dem.
I fejset på mig själv. Android är lika bedrövligt icke-användarvänligt som jag minns det. Men okej, det är bara som filmvisare och möjligtvis lite spelande och dessutom inga monsterplattor. För tusen spänn stycket så verkar Asus Memopad HD 7 vara en helt okej lösning för ändamålet alltså. Betydligt bättre än portabla DVD-spelare, som både kräver anslutnings- och strömkablar kors och tvärs, skivor att spela upp och som i många fall bara kan spela en film åt gången på sina två skärmar. Där piskar plattorna dem på fingrarna alla dagar i veckan med kompakt form, en hel roadtrip i batteritid, IPS-paneler i skärmarna och 16 gigs lagring vilket gör att vi slipper släpa på filmfodral i bagaget (skulle ju motsvara ungefär en hel långtradare med sådana). Det här blir nog bra tillslut.
Men. Det var länge sedan det kändes så skönt att låsa upp iPhonen som ikväll.
Själv känner jag tvärtom. Kör Mac och har haft iPhone sedan 2G. Sen skaffade jag mig en Nexus 4 och har inte längtat tillbaka.
Det enda jag verkligen saknar är välimplementerad AirPlay. Både iOS och Android har en del inkonsekvens i gränssnitten, men är i mina ögon lättanvända för det mesta.
Dock kan Android vara vidrigt på för klen hårdvara eller med för mycket tillverkarbloat (typ Samsung). Vore för övrigt skamligt om en telefon för 6 000 kr blev brädad av en platta för en tusenlapp.
Förstår helt vad du menar. Hemma körs det ju alltjämt Äppelprylar närmast rakt igenom trots många spontana flörtar med andra sidan. På jobbet däremot är det Android som gäller på såväl mobiltelefon som surfplatta och jag kan lova dig, det är lika skönt var gång att lägga bort de och plocka fram sina egna saker igen!
Markus. Det finns en hel del saker från Android som jag gärna skulle se i iOS sedan flera år tillbaka. Fleranvändarstöd (främst för surfplattor), filhanterare (som nu i och för sig verkar vara på gång i 8:an), val för att välja standardprogram för e-postklient, webbläsare och så vidare. Listan kan säkert göras längre. Men inkonsekvensen, som du själv nämner, är i mina ögon större på en Android-enhet, där OS:et skiljer sig så markant utifrån vem som tillverkat enheten. Att Google dessutom har sin egen 18-månadersregel för uppdateringar är inget annat än trams. 🙂
Och nej, det var inte meningen att jämföra en tusenkronorsplatta med en sextusenkronorstelefon, det var mer känslan att gå från ett operativsystem till ett annat.
Joakim. Ungefär så. Jag har också flirtat med andra sidan och är väl inte helt främmande för ett byte nästa gång det ska köpas ny telefon. Men då snackar vi iOS9 och förhoppningsvis har Apple löst en hel del av de frågetecken som finns idag.