Återupprättelsen på golfbanan

Efter förra årets fantastiskt dåliga runda på Lane Loge fanns det bara en sak i åtanke – återupprättelse. Visa vänsterdojjan. Visa precisionen. Visa närspelet. Visa psyket. En solig dag i mitten på juli samlades vi traditionsenligt på Lane Loge utanför Uddevalla och körde rundan på 18 hål med tillhörande fikabreak efter 10-11 hål någonting.

Åtta pers i bollen var rekorddeltagande och dessutom var broderskeppet med för första gången. Kan eventuellt vara så att han fick blodad tand av det hela och vill köra fler gånger (även det av återupprättelseskäl?). Själv gick jag runt på personbästa (tror jag bestämt) efter jämnt spel sett över alla hål, med ett par riktigt dåliga och ett par riktigt bra. Efter fikabreaket har det historiskt sett gått lite sämre, men huvudet höll typ ihop hela vägen in den här gången och avslutningen med prickskyttet satt som ett smäck. På tio försök förra året satte jag inte bollen en enda gång. Nu satt den i krysset på tredje och summerade en riktigt bra runda på totalt 79 slag. Personbästa? Bannemig så tror jag bestämt det.

Sällan är jag nöjd över att vara första förlorare men årets andraplacering satt onekligen den den skulle. Jämt skägg med Martin hela vägen in på 14:e, innan jag slarvade bort ett par bollar, primärt på 16:e men med lätt återinhämtning på 17:e. När han sedan defilerar med att på första försöket sätta prickskyttet i krysset på 18:e så summerade det hans dag.

Som alltid, fantastiskt kul att träffa ett gäng som bara ses i den här formationen en gång per år. Då är det å andra sidan weltklasse rakt igenom. Även om man är millimeter från att döna bollen ner i ån eller ut i ett hav av brännässlor.