Jag blir ibland uppriktigt rädd över hur folk hanterar sin data. Man väljer oftast ett enkelt lösenord, blåser igenom det på alla webbtjänster man är registrerad på, struntar i tvåstegsverifieringar för att ”det är jobbigt”, skickar lösenord i klartext med e-post och ansluter till varenda fria wifi man kommer åt så fort man är någon annanstans än hemma.
Det stoppar dock inte där. Jag vet många som idag inte har någon som helst vare sig livrem eller hängsle på sin data och låter exempelvis bildarkivet i telefonen hänga på den sköra tråd som det faktiskt innebär. En mobil är ju sällan särskilt långt från en vattenpöl, toalettstol, klåfingriga rackare på stan eller ren glömska på bussen. Det tar flera år att samla minnen för livet, det kan ta ett cafébesök att fölora dem.
Så. Vad gör man? Man skaffar sig givetvis någon typ av backup! Men… vänta nu, det kostar ju pengar? Ja, det gör det och det är upp till varje person att värdera sitt eget digitala livsarkiv.
Själv kör jag hängslen i form av en NAS med två diskar som speglas. Det är ingen särskilt avancerad grej och hjälper mig föga om jag för stunden råkar ta bort en fil jag vill ha kvar. Speglingen är omedelbar och filen är borta. Däremot har jag all data på två diskar med identiskt innehåll. Havererar en disk så finns materialet fortfarande kvar på den andra, jag är därmed hyfsat säkrad. Utöver detta kör jag en livrem också i form av en liten portabel USB-disk. Till den gör jag med jämna mellanrum en inkrementell backup och jag förvarar den även på annan ort, om kaos skulle få för sig att utbryta. Paranoid? Jag? Ja kanske, för jag har trots allt bara råkat ut för två hårddiskkrascher sedan 1994. Den sista av dem, för drygt två år sedan, gav mig dock en rejäl tankeställare.
Kontentan; för inte jättestora pengar så går det att komma över en ganska bra backuplösning. Jag säger inte att man ska ha femton diskar utspridda i landet att blåsa in allt material på. Men. Man bör ha någon extra lagringsyta utöver de primära gigabyte som man har i sin mobil eller i datorn. För med handen på hjärtat, det finns ingen annan än dig själv som du kan skylla på den dagen telefonen havererar och tar med sig de fyra senaste semesterresornas bilder ut i cyberrymdens oändlighet…
Så. För att den här texten ska bli läsbar så håller jag här för idag. I morgon tipsar jag om fyra backuplösningar. Håll ut.
Jag har en usb-hårddisk hemma i Sverige som jag för över till varje gång jag är hemma 🙂 Men sen har jag ju halva livet dokumenterat online så det fungerar väl också lite som en backup 😉 Ser fram emot dina tips hur som helst!
Jag har under flera veckor sagt till min man att påminna mig om att göra en backup på min iPhone. Lat som jag är har jag liksom inte tagit tag i det. Och vad händer? Jo, tappar såklart min telefon i toastolen. Suck! Som tur är vaknade den till liv, och alla våra bilder från Dubai, USA och Teneriffa från senaste året kunde räddas…. den här gången. Så ja, visst måste vi, jag, bli bättre på backup!
Online och molnlagring är ju ett av alternativen jag tänker på, det kommer i inlägget. 🙂
Resfredag, as we speak om toalettstolar. Sent ska syndarna vakna. 😉
Jag dropboxar allt och ser även bloggen som ett bildarkiv för lagring. Jag har förlorat bilderna på många fina resor och min c-uppsats bland annat tidigare….
Ibland lär man sig den hårda vägen. :/ Men sparar du bloggbilderna högupplöst på bloggen?
Lösenordstips från en riskstudent: Kom på en random mening, vi drar till med ”I had 5 brown turtles”. Ta första två bokstäverna ur varje mening, vilket i detta fall blir: I ha 5 br tu. Lägg sen till de två första bokstäverna på den sida du ämnar använda lösenordet, på Facebook blir det till exempel Iha5brtufa. Ska du ha ”samma” lösenord på t ex Instagram så blir det Iha5brtuin. På så sätt har du stora och små bokstäver, siffror och ett unikt lösenord som är väldigt svårgissat. Som lösenordsfråga kan du ha din mening: I had 5 brown turtles. Om du nu skulle glömma bort lösenordet.
Bra tips där, Emma!