Webbdagarna it was

Det var ju som bekant Webbdagarna Offentlig sektor på Söder igår och jag hade förmånen att få pysa ner över dagen tillsammans med ett par kollegor. Jag tycker att även om 106% av programmet inte tilltalar den position jag själv befinner mig i i jobbsammanhang så finns det ändå alltid något att hämta med sig hem så länge det är hyfsat inom branschen. Så även igår. Flöde av inspiration rakt in i huvudet och jag knappade frenetiskt i Pages på en Macbook vars batteri, liksom mitt eget, aldrig ville sina.

Sådana dagar! Kära jösses vad roligt det är!

Så. Vad gav det? I korta ordalag. Så här.

SJ höll en dragning om hur de har utvecklats i sociala medier. Jag vågar nog påstå att jag följt dem under hela resan (…) och verkligen sett hur de har utvecklats, från kontorsöppettider på Twitter till 06-24 och i de allra flesta fall har man som frågeställare svar inom en halvtimme. Det kan inte många andra skryta med (som när jag körde Twitter-SM tidigare år, där några mobiloperatörer omedvetet tävlade). De hade också den sköna självdistansen i och med några tillbakablickar på när det inte fungerat så bra. Sådant gillar jag.

Vidare hade man med kommunalrådet i Norbergs kommun och en fåtöljintervju om hur de hanterade skogsbrandskrisen i somras. Om samhällsinformation i sociala medier när deras egen webb havererade av trycket. Vill man se intervjun så gör man det på InternetWorlds sajt.

Creuna och Stockholms stad höll låda i en halvtimme om hur man håller ihop webben rent designmässigt. Det som ändå värmde allra mest i mitt hjärta var deras avslutning. ”Att komma ihåg!” framför att ”glömma bort” (även om de faktiskt fick med ett ”glöm inte bort…” ändå). Ungefär som att man vinner ”tack vare” istället för ”på grund av”. Och så vidare. Tack, fler borde komma ihåg det.

Sist ut. Martin Deinoff. Tempoföreläsning om att lyckas, misslyckas och att göra något riktigt bra. Han hade många tänkvärda och träffande punkter. Dessutom har han skrivit en bok…

…som heter ”Var bra”. Den gick att köpa efteråt men två lyckliga besökare fick hämta var sitt exemplar där och direkt och det var eventets flitigaste twittrare som ärades. Well, tangentbordet glödde inte bara i Pages utan även i Twitterfliken och hashtagen #webbdagarna. Så ja, den boken kammade jag hem. Svinkul. Så klart.

Så. Vad gör man efter en tempostark dag i hufvudstaden, när tangentbordet glött, fingrarna slitit och Twitterfliken gått varm? Jo, det ska jag berätta för er…

…och sedan var det bara att slå igen ögonen på SK074. Vaknade upp gjorde jag först när vi tog mark på ESNZ och med grumliga ögon letade jag mig tillslut till taxin, en färd hem och en värmande säng i Skärgår’n.

Sådana här dagar går rakt in på #win-kontot. Nu är det att samla tankarna bland ett tiotal antecknade sidor och förmedla det här till framtidssuktande (kan man hoppas) kollegor. Jag önskar att alla fått åka ner. Vi behöver öppna ögonen för omvärlden. Och framtiden som redan är här. Mycket. Hela tiden.

Själv ska jag försöka undvika gamla inkörda hjulspår utan skapa nya där jag anser att det behövs. Återstår bara att tiden ska räcka till också, när veckan hittills står på knappt femtio timmar plus några i morgon lördag. Kämpa, jag!

Foto 6: M.Arvidsson