Wallmans – ett helt okej lördagskoncept

Efter att ha ägnat förmiddag och lunch åt ett besök på Verkön var det i princip bara att hem och svida om inför lördagskvällens festligheter. Biljetter till Wallmans var förbokade när deras turné intog Gamla Teatern i Östersund. Jag har hört många saker om showen genom åren, mestadels bra, så det blev intressant att se och höra om de lever upp till hajpen.

Wallmans – showen

Vi fick lite av guldplatser nästan längst fram vid scenen, för även om artisterna drog runt i lokalen och sjöng både från läktare och ute bland borden så var det ju på scenen som det mesta hände. Jag är inte jättebevandrad när det kommer till svensk artistelit (eller semi-elit kanske passar bättre?) och jag kände faktiskt inte igen en enda av de som körde showen. Någon av dem hade tydligen ställt upp i Melodifestivalen 2011 men eftersom jag vid den tiden aktivt slutat titta på Mello så skulle jag ljuga om jag sa att jag kände igen henne.

Bra show var det ändå och det är helt klart tonsäkra och showiga artister. Dessutom blandades både ny och gammal musik, svensk som utländsk och höjdpunkten för mig var nog ändå det Uggla-medley som framfördes. Även de två yngre förmågorna som var med den här kvällen fick chansen att hänga med när flera nyare låtar från topplistorna avverkades. Bra med blandning alltså!

Maten – fyrarätters av skiftande kvalitet

Konceptet Wallmans är inte bara musikshow utan även mat och dryck. Den här kvällen var det fyra rätter som serverades både av artisterna själva men också av vanlig serveringspersonal.

Förrätt: lax och räkceviche. Ärligt talat en liten suspekt smak på innehållet i den här lilla skålen som landade på bordet. Kan inte sätta fingret på vad det var som smakade konstigt men det var något som stack ut och det var inte särskilt positivt.

Mellanrätt: svampsoppa med persilja och rågbröd. En liten nätt revansch blev det i den här rätten och svampsoppan var det som med facit i hand smakade bäst på hela kvällen. Bra svampsmak, okej sälta skulle jag säga. 

Huvudrätt: Flankstek med vitlök, örter och lime och rödvinssås. Rostade rotsaker på sidan. En ganska slätstruken huvudrätt som på inget sätt smakade dåligt men som inte heller stack ut nämnvärt. Köttet var välstekt men rätten var vid serveringen knappt varm. Något man får räkna med när alla gäster ska ha maten samtidigt? Nja.

Dessert: Hallon och vid chokladpannacotta med maräng och limesocker. Kvällens sockerkick blev ändå en fin avslutning på matkompositionen. Marängen var fin i sin krispighet och det var en lagom sötma över de olika delarna.

På det hela taget får maten godkänt, men knappt så mycket mer. Ett extra plus för mängden, när sista rätten var uppäten och klar hade jag en behaglig mättnadskänsla medan artisterna drog loss sina sista nummer på scenen.

Wallmans som helhet får också ett godkänt betyg. Sämst betyg får publiken, de (vi?)kändes inte alls med på noterna och jag får väl så klart ta på mig lite av det där också även om jag skrålade med till Uggla-låtarna (kvällens höjdpunkt i mina öron). Jag tycker också att det är tråkigt när de kör singback, även om jag förstår det rent praktiska i det. Känslan är dock att det finns få möjligheter till improvisation och är det något jag gärna ser på livegig så är det när artisterna får möjlighet att ge det där lilla extra. Ain’t gonna happen i det här fallet.

På det hela tagen en bra upplevelse som förmodligen gör sig ännu bättre på hemmaplan i Stockholm. Eller på valfri annan plats än Östersund den här lördagskvällen.