Konferensrum och en A320neo, tack

De två senaste dagarna har södra delen av huvudstaden varit arbetsplats för mig, då vi haft konferens och sammanstrålat med kollegor från andra delar av landet. Ja, jobbet har upptagit den största delen av min vakna tid så det mesta jag sett har varit konferensrum, Globens sterila torg, en skön hotellsäng och toaletter med rektangulär sits. Just den detaljen var inte helt ergonomiskt full-ändad. Så att säga.

Bäst? Ja det var nog föreläsningen om hjärnan signerat Marie Ryd, som gav en hel del tankeverksamhet både under och efter den drygt timmeslånga dragningen. Har själv funderat en hel del på det där det senaste, framförallt då jag varit fantastiskt trött och sliten. Skulle behöva komma i fas. Men vet inte hur. Eller måste jag prioritera bort ännu fler saker än jag redan gjort? Ja, jag har lite att fundera på.

Sämst? Ja, att det är standard med efterrätter till varenda måltid och varenda fika. Vem fan har bestämt den standarden? Är det verkligen sådant vi behöver? Å andra sidan, ett perfekt tillfälle att jobba med karaktären. Jag försökte ducka för sötsakerna och klarade mig hyfsat. Fast framförallt gick jag inte all in på kaffe, även om det känns som en rimlig konsekvens av långa möten. Är det något jag upptäckt sedan i våras så är det hur betydligt godare det är med te efter framförallt lunch. Ska nog fortsätta på den linjen.

Just det. Jag han morsa femtiotre sekunder på Linda och sedan snackade jag bort ett par timmar hos Äntligen Vilse. Det blev som vanligt tugg om blogg, resor, fotograferande och bildredigering tills gäspningarna tog överhand och jag halvsovandes vandrade tillbaka till hotellet.

När det så var dags för hemresa igår kväll så blev det en rolig överraskning. På gate 38 stod nämligen SE-ROD parkerad för flygning till Östersund, efter att ha hunnit med både Paris och Göteborg tidigare under dagen. SE-ROD är alltså en Airbus A320neo (Airbus A320-251N), en maskin som levererades till SAS så sent som i juni! Alltid kul att flyga nya plan och A320neo har jag bara suttit i en gång tidigare, till Manchester i julas.

Det är en väldigt fin maskin. Tyst, fräsch, sköna säten och bra benutrymmen. SAS nya (ja, den är väl inte så ny längre?) interiör är verkligen ett stort lyft kontra de slitna gamla 737:orna som man oftast hamnar i från Östersund. Sedan är ju det fina flygvädret en bonus. Vacker (urban) take off med vyer över flygplatsen och sedan mattan av fluffiga moln som låg under oss på vägen mot Frösön.

Så. Nu ska jag ligga lågt med resandet. I en vecka. På onsdag bär det av igen (dock ingen A320neo på schemat enligt min research). Men jag återkommer om det.