Tolvtimmars flygresa från Mauritius (och konsten att sysselsätta sig)

I fredags tog vi taxi ut till flygplatsen på Mauritius. Hemresa stod på agendan och det skulle inte räcka med de knappt tolv timmarna upp till Amsterdam. Där skulle vi få vänta ett par timmar innan två-och-en-halvtimmesflighten till Stockholm och i slutändan en god natts sömn på Clarion Arlanda. Jag tror nog att många ser sådana här många timmar i luften som pesten i egen hög person. Well, vi kan nog konstatera att vi alla är lite olika. Jag såg fram emot dem.

Väl på MRU, flygplatsen på Mauritius, passade vi på att skriva resans vykort sådär ett par timmar innan avresa. Att dessutom kunna posta dem var ju en liten bonus. Det är inte alla flygplatser som har en brevlåda i terminalen. Tack för det, MRU!

Vi klev tillslut på KLM:s 787-9 Dreamliner och var väldigt nyfikna på om vår tänkta idé, den vi fick vid incheckningen kvällen innan, skulle hålla. Vi såg nämligen två helt lediga rader så vi kryssade i varsin fönsterplats, där jag tog rad 33 och Maria rad 34. Möjligheten fanns alltså att få varsitt helt eget tre-säte och döm om vår förvåning när allt föll på plats! Lyxen i att få sitta själva, med fritt spelrum, under en flygresa på knappt tolv timmar. Hur skönt som helst.

Okej, lite märkligt kändes det ändå att inte sitta bredvid sitt resesällskap men vi är å andra sidan inte särskilt sociala när vi är i luften heller. Och att Maria gång på gång spöar mig i det där eländiga skitspelet Backgammon har jag tröttnat på sedan länge. Länge.

Så. Tolv timmar i ett säte. Vad gör man? Eller snarare, vad gör man inte? För vissa är nog det här rena mardrömmen. För mig är det jordens chans att få komma ifatt på att-göra-listan.

Läs mer: Långflygning – 15 tips för en bättre flygresa

Datorn var preppad med en film som jag planerat att se i ett par år, rubriker på blogginlägg att färdigställa, en vlogg att klippa färdig, flera hundra bilder från resan som skulle gås igenom plus ett långt poddavsnitt att lyssna på medan jag jobbade. Och så klart några pauser för mat, hänga i fönstret, spana ner på avlägsna platser samt sträcka på benen några gånger.

Det låter kanske konstigt men de här tolv timmarna gick riktigt fort. Jag sov, som planerat, inte en enda minut utan passade på att jobba undan massa saker istället. På en dagflight ser jag dessutom inte riktigt vitsen med att sova. När vi landade i Amsterdam framåt 19-tiden på kvällen var jag dock hysteriskt trött och när vi taxade ut på flighten mot Stockholm hann vi inte ens i luften innan jag lutat huvudet mot väggen och somnat.

Som i en dimma tog vi oss till Clarion på Arlanda, checkade in på våning 8 och konstaterade att det där med en riktig säng att sova i är grejen. För vi somnade. Snabbt. Och jag tror att jag somnade före Maria till och med. Det hör till ovanligheterna. Men så hade jag haft en ovanligt produktiv dag. På tio-tolvtusen meter och en tolvtimmarsflight.

Jag skulle behöva fler sådana.