Ett spontant besök hos Änglarna

Jag som ändå gillar fotboll kan förvånas lite över mig själv ibland. Över hur lite jag tänker på fotboll. Som häromveckan. Hade, förutom att packa mig ur en lägenhet och vidare till en annan, inga som helst planer för dagen. Där och då slog det mig att jag faktiskt är i Göteborg. Här borde det väl rimligtvis gå någon fotbollsmatch?

Givetvis. En snabbtitt i Forza-appen bekräftade alltihop och ett par timmar senare stod vi med varsin matchbiljett i mobilerna. IFK Göteborg mot Norrköping, ett tajt mittenmöte sett till tabellen där hemmalaget hade chans på en fjärdeplats och bortalaget att både gå om Göteborg men också utöka avståndet till Östersund.

Nya Gamla Ullevi och den gamla Nya Ullevi

IFK Göteborg spelar sina hemmamatcher på Gamla Ullevi. Eller ja, nya Gamla Ullevi alltså. Det är alltid lätt förvirrande att förstå vilken arena man pratar om, om man inte är insatt.

Gamla Ullevi invigdes 2009 och fick samma namn som sin föregångare, som stod på samma plats mellan åren 1916 till 2007. Arenan tar idag drygt 18000 åskådare och är en ”stängd” arena med läktare hela vägen runt.

Nya Ullevi däremot, numera den äldre, står ett kvarter bort och invigdes till fotbolls-VM i Sverige 1958 (plus ett antal påbyggnader genom åren, senast 2012). Den är nog mest känd som ”konsert-Ullevi” nu, då den tar upp till 70000 åskådare vid konserter (och runt 40 vid idrottsevenemang).

Senaste gången jag själv var på Nya Ullevi var på Bruce Springsteen 2012.

Matchtröjans dag

Till den här matchen var det Matchtröjans dag och det krängdes tröjor högt och lågt och köerna in i Blåvittshoppen var långa. Jag var på väg in men orkade verkligen inte trängas med massa folk.

Det som däremot är riktigt härligt med fotboll och evenemang är atmosfären i luften. Förväntansfulla fans som inför matchen preppar med nya tröjor, en öl eller två och barn som med stora ögon tittar på den gigantiska arenan när de är på väg in.

Jag också faktiskt. Det här skulle bli mitt första besök på Gamla Ullevi.

Vädret var bättre än matchen

Senaste gången jag såg IFK Göteborg live var på Nya Ullevi, en mulen oktoberdag 1991. Då blev det 0-1-torsk mot Malmö FF, en vad jag minns urtråkig match. Den här dagen var det i alla fall betydligt bättre väder. Riktig sommarvärme. Det märktes dock på planen. Händelsefattigt och emellanåt riktig dödgrävarfotboll.

Robin Söders snabbaste löpning kom först i andra halvlek. När han skulle bytas ut. Det säger en hel del.

Lyckligtvis höll hemmaklacken fin låda stora delar av matchen och hörde till den tappra och optimistiska skaran åskådare. Bra tryck emellanåt!

Resultatet? 0-0. Mitt målsnitt på IFK Göteborgs matcher är alltså 0,5. Må så vara att jag bara sett två (!) men jag har verkligen lyckats tajma skitmatcherna. Vi lämnade arenan med ett resultat som förmodligen ingen var särskilt nöjd med. Men kvällen var varm och sommaren fin. Alltid något.

Spontanbesöket!

Alltså. Jag gillar sånt här. Att plötsligt komma på att det är fotboll, kunna dra in och köpa biljetter och sedan bara kunna trava iväg till en match i samma stad. Inget stök med logistik, långa bilresor eller annat och toppmatch (nåväl) på en fin arena mitt i city.

Ja, Östersund spelar också i Allsvenskan men det blir inte riktigt samma grej. Falkarna där uppe i Jämtland får säga vad de vill, men någon riktig supporterkultur är det i alla fall inte tal om.