Inför resan till Australien och hem igen valde vi att boka flygbiljetter med Singapore Airlines i ekonomiklass. Det fanns så klart andra alternativ, med andra bolag och som var både billigare och dyrare. Vi prioriterade tillslut bra flygtider och att kunna göra ett tredagarsstopp i Singapore på hemresan.
Rutten över Singapore
Så här såg rutten med Singapore Airlines (SIA) ut till Sydney och hem från Melbourne:
- ARN – DME – SIN (SQ361, 9V-SMB), flygtid: 1:55 + 9:50
Tre timmars väntan i Singapore. - SIN – SYD (SQ211, 9V-SWL), flygtid 7:11
- MEL – SIN (SQ248, 9V-SQN), flygtid 7:41
Tre dagars layover i Singapore - SIN – DME – ARN (SQ362, 9V-SMM), flygtid: 10:28 + 1:51
Flygplanen – Airbus A350 och Boeing 777
På den här tur-och-returresan blev det tre olika typer av plan. Arlanda till Singapore och tillbaka (SQ361/362) körs alltid med Airbus A350. Singapore till Sydney (SQ211) var i detta fallet en Boeing 777-300ER och Melbourne till Singapore (SQ248) var en 777-200ER. ”Flygplan som flygplan” tänker ni kanske men det skiljer faktiskt en del mellan dem.
Airbus A350
Det här är ett av de nyaste långdistansplanen på marknaden. Det är byggt i lättare material, drar mindre bränsle och har teknik som gör det både tystare och mer behagligt att flyga långt i jämfört med äldre modeller. Det ÄR skillnad och Singapore Airlines variant är inget undantag. Tyst och skönt, gott om benutrymmen och med bra komfort även efter 10 timmar i luften. En fröjd att flyga i!
Boeing 777-300ER
Från Singapore till Sydney klev vi på en trippelsjua modell 300ER. Inte tyst som A350 men med en förhållandevis fräsch kabin. Såg ut att vara ganska nyrenoverad och framförallt var IFE:n bättre än på 772:an jag nämner nedan.
Boeing 777-200ER
På resan från Melbourne till Singapore fick vi äldre trippelsjua, från 2004. Den hade också den äldre kabinen med gammal IFE och var rent allmänt tämligen utdaterad. De här planen kommer bolaget inte heller att uppgradera. De kommer fasas ut och ersättas av Airbus A350 och Boeing 787-10. Det tackar vi för.
Kabinerna i ekonomiklass
Som regel är det 3-3-3-konfiguration om du reser med Singapore Airlines i ekonomiklass på både deras 777, 787 och A350. Vissa delar av kabinen, främst raderna längst bak, har bara duosäten. Dessa ska man kolla upp innan då de kan ha begränsad möjlighet att fälla ner ryggstödet, plus att de är nära toaletterna. Längst fram i varje del av kabinen har platserna extra benutrymme.
Alla säten på de här planen har en egen skärm med en sladdbunden fjällkontroll. På plasterna längst fram i kabinen fäller man upp skärmen från armstödet, förutom på A350 där skärmen sitter på väggen framför. Varje trippelsäte delar också två vanliga eluttag.
Benutrymmena är helt okej. Jag kan inte direkt säga att SIA står ut åt något håll på den punkten, vare sig på A350 eller B777, även om den senare kändes aningen mer trång.
Sitter skönt gör man också, även om det börjar kännas i baken efter mer än tio timmar mellan ARN-SIN. Det är dock få flygresor som är riktigt sköna såpass länge, i alla fall inte i ekonomiklass. SIA ligger alltså i klass med andra, inga större konstigheter.
TIPS! På SeatGuru.com finns det platskartor med recensioner!
Långresa med Singapore Airlines i ekonomiklass
Det kliade lite i fingrarna ska erkännas och Premium Economy var ett av alternativen inför bokningen. De var drygt 50% dyrare än ekonomibiljetterna. Vi bokade tillslut ett par vanliga ekonomibiljetter och tänkte sonika att det skulle fungera fint ändå.
Det valet behövde vi inte sörja särskilt länge. På två av flighterna la vi vantarna på sätena längst fram i en av sektionerna, med lyxigt mycket benutrymme. Vi köpte alltså inte platserna innan utan hängde på incheckningslåset 48 timmar innan respektive avresor. I övrigt var det bara 777-300:an från Singapore till Sydney som kändes lite trång.
I stora drag gick det alltså bra att flyga långt i ekonomiklass. Det var bara utresan som vi sträckflög från Stockholm till Sydney, med tre timmar i Singapore. Utresan är ju oftast enklare, när man har hela upplevelsen framför sig så den tänkte vi sonika att vi grejar. Hemresan bröt vi upp i två etapper när vi stannade i Singapore tre dagar. Ett klokt val, med facit i hand.
Nästa gång? Ja, Premium Economy är fortfarande ett alternativ, precis som Business. Vid rätt pris så tänker jag inte ducka.
Mat och dryck
När du reser men Singapore Airlines i ekonomiklass ingår givetvis frukost, middag, lunch beroende på vilken tid en flyger. Det står även passagerarna fritt att välja drycker av olika slag, med allt från vatten och läsk till öl, vin eller till en Singapore Sling i plastmugg. Lyckligtvis kör SIA också med riktiga bestick, inte en självklarhet på långflygningar. Bonusen var så klart efterrätten i form av riktigt god glass!
Det godaste jag åt på de här flighterna var ändå frukostpannkakorna, samt en sallad med lax. I övrigt höll maten sedvanlig ekonomiklass. Det vill säga, serverat på plastbricka med varmrätten i folieskyddad plastlåda tillsammans med bröd, en enklare sallad och kaffe eller te.
Överlag var maten ombord bra och den serverades på rimliga tider både efter start och inför landning. Inga konstigheter gentemot andra flygbolag på långa resor. Men, inte heller något som gör Singapore Airlines till något exceptionellt.
Service ombord
Servicen hos Singapore Airlines i ekonomiklass är en av de saker jag hört så gott om. Mycket möjligt att den är toppklass i andra kabinklasser men inte någon gång under de här totalt sex enkelresorna (för det byttes kabinpersonal även i Moskva) var det någon specifik elegans i servicen.
Personalen är så klart fantastiskt propra, här pratar vi absolut toppklass. Kanske snyggaste jag sett av alla bolag jag flugit med. Servicen i sig var inte heller dålig, men den var faktiskt inte särskilt bra heller. Mat och dryck åkte ut och det utan någon finess. Bemötandet kändes gånga gånger snorkigt med näsan upp i vädret. Japp, jag fattar att jag reser i boskapsvagnen men hur tydligt kan det egentligen bli?
Kort och gott – jag blev inte imponerad.
Underhållningssystemet (IFE)
Varje säte har en egen skärm med en fjärrkontroll (In Flight Entertainment – IFE). Det finns även USB-uttag och uttag för hörlurar, vilka kräver adapter istället för en vanlig 3,5mm-plugg. Även om innehållet på IFE:n är det samma så varierar tekniken beroende på vilket flygplan man är på. A350-planen har den nyare kabinen med 11,1″ touchskärm och en fjärrkontroll, vilken också har skärm. Den gamla 777-200:an vi fick på MEL-SIN hade en gammal lösning med helkass LCD-skärm på 10,6″. Ingen höjdare.
Beroende på flygplansmodell varierar skärmlösningen för sätena längst fram i kabinen. På A350:n sitter skärmen på väggen framför, vilket en ganska dålig lösning om ni frågar mig. Dels sitter den lite för högt och sedan sprids ljuset från skärmen till resten av kabinen. Förmodligen inte helt populärt om man tittar på actionrulle med mycket ljushändelser i en annars nedsläckt kabin mitt i natten.
På B777:orna fäller man upp skärmen från armstödet. Det är en bättre lösning och så slipper man skylta för hela kabinen vad man tittar på för film. Dessa ska dock vara nedfällda vid start och landning.
Inte heller kring IFE:n sticker SIA ut nämnvärt. Jag bläddrade runt lite i filmutbudet och visst finns det filmer, dock inte i klass med vare sig Emirates eller Qatar. I spelväg hittade jag den gamla klassikern Worms, som jag spelade en stund. Annars gjorde jag som vanligt och lät flightinformationen rulla på skärmen.
Varför inga kameror?
En riktigt tråkig detalj med SIA:s A350 är utelämnandet av kamerorna. Hos många (typ alla?) andra bolag finns det kameror utplacerade på A350:ns kropp (längst fram, längst bak, undersidan) men inte här. IFE:n är därmed en riktigt kul funktion fattigare, i alla fall under start och landning.
Så mycket kostade flygbiljetterna
De här biljetterna bokades i början av juli, knappt tre månader innan avresan i mitten av september. Inte riktigt högsäsong alltså. Bokningen gjordes direkt hos Singapore Airlines, ekonomiklass hela vägen från Arlanda till Sydney och från Melbourne till Arlanda, via ett tredagarsstopp i Singapore på hemvägen.
Vi betalade 9766 SEK per person. Utöver detta drog vi in nästan tiotusen Eurobonus-poäng hos SAS på hela resan, tack vare att SIA precis som SAS är ett bolag inom Star Alliance.
Hur bra är Singapore Airlines i ekonomiklass?
Jag klev ombord på A350:n på Arlanda med ganska höga förväntningar, efter allt jag hört. Och visst, flygningarna var behagliga. Den nyare A350-planen är så klart riktigt bekväma och det blev en fin bonus att vi lyckades lägga beslag på platserna längst fram i ekonomikabinen, för maximalt benutrymme. Då behövs inga dyrare biljetter i premiumekonomi.
Det som dock inte imponerade nämnvärt var servicen ombord. Helt utan finess och sällan några ”ärliga” leenden. Och det var kanske det som drog ner helhetsbetyget mest för mig, men också baserat på de förväntningar jag hade.
I slutändan så, hur är läget med Singapore Airlines i ekonomiklass. Absolut prisvärt men den där hypen kring Singapore Airlines tänker i alla fall inte jag pusha extra för. Det är ett rimligt flygbolag men jag har haft bättre upplevelser i luften. Förvisso sämre också.
Tror hypen kring Singapore Airlines är överspelad kanske.
Flög till Bali via Singapore i början av 2000-talet, var då ganska imponerad, gratis champagne bl.a.
Tycker de flesta bolag blivit ”sämre”.
Qatar och Emirates dock fortfarande i en klass för sig.
Denna gången till/från Bangkok Finnair, inte mycket att hurra för tyvärr, trots Economy Extra.
Få se hur återresan till Helsingfors/Umeå blir på onsdag?
Kul läsa din recension.
Ja, det kanske är så? Aldrig flugit med dem tidigare så svårt att säga. Men som sagt, de stack inte ut nämnvärt. Hoppas iaf att du får en skön återresa via Helsingfors!