Man tager vad man haver. Eller ja, jag hade inte så mycket val ens. Kamerastativet kom aldrig med till Australien. Tydligen tyckte jag att det gjorde ett bättre jobb i garderoben hemma på Frösön. Ganska lätt amatörmässigt vid närmare eftertanke.
Så, när vi vandrade hem genom ett mörklagt Sydney en av kvällarna fick fasta objekt i marken agera stativ istället, plus en väldigt stadig hand. Inte helt optimalt så klart men vill en ha kvällsbilder så är det bara att göra det bästa av situationen.
Sydney är en vacker stad på dagen men när downtown och dess skyskrapor lyser upp i natten så blir det ändå speciellt. Ja, plus klassikerna Operahuset och Harbour Bridge så klart. Och då slog det mig igen, medan jag stod och väntade på att kamerans 30-sekundersexponeringar skulle bli klara: Shit, jag är här!
Älskar verkligen den känslan. Oavsett plats i världen.
Jag lyckades också utan stativ. Tror jag lutade kameran mot en bänk den gången ?
http://mariasmemoarer.com/2017/march/sydney-teaser-2.html
Alla sätt är bra så länge det blir bra resultat. Fina bilder! 🙂
Fint för att vara stad! <3 Sydney
Hehe, fint för att vara stad. 🙂
[…] kortaste inlägg blev det om Sydney i kvällsljus, blott 175 ord. Ibland behövs det mer, ibland behövs det inte så mycket […]