Vintern är tillbaka – jag vill åka skidor!

Jag hade (och har fortfarande) stora förhoppningar på den här vintersäsongen. För den började ju så bra. Två riktiga sagodagar i Idre, med invigning av Himmelfjäll och sedan lite förmiddagsåkning på klassiska Idre Fjäll. Vi var bara halvvägs in i december och snön låg tjock på skogarna i norra Dalarna. Magiskt faktiskt. Riktigt magiskt, även om det gått inflation i det ordet de senaste åren.

I Östersund var det sämre. Snöfattigt, mörkt och grått men med några gnistrande undantag lite här och var. Julafton till exempel och halva vägen till nyår. Sedan kom slasket och det har fortsatt i princip i hela januari. Och slaskar det i januari så längtar jag bort. Långt bort.

För även om jag gillar nyanser i andra diskussioner så är jag väldigt svartvit när det kommer till vädret från december till februari. Det ska vara kallt. Med fluffigt snöprydda granar i skogarna. Välpreppade skidbackar. Med knarret under skosulorna när jag går till jobbet. Min tjocka dunjacka ska värma mig och halsduken ska vara upp över näsan. Jag ska dra en kofta över mig när jag kommer hem och dricka varm choklad.

Vi har inte riktigt kommit dit men hoppet tändes onekligen häromdagen när det plötsligt började vräka ner snö. Nu är det vitt och fluffigt igen, om än inte svinkallt. Låt det vara så här nu, och smäll gärna in ytterligare några minusgrader tack.

I år vill jag åka mer skidor!

Skidsäsongen är bara i sin linda. Vissa år har vi kunnat åka hela vägen framåt början av maj och ett år var det öppet på Åreskutan på midsommar. För mig spelar det ingen roll när eller var det blir, bara det faktiskt blir. Och ärligt talat har jag varit ganska dålig på det de senaste åren.

Kanske blir det så när man bor så nära bra skidåkning som jag ändå gör. Man blir kräsen. Om vädret inte är perfekt så gör man något annat. Jäkla fånigt beteende egentligen, men när ett liftkort kostar nära femhundringen per dag så vill i alla fall jag ha lite kvalitet.

Vad vill jag åka då?

Helst av allt föredrar jag en finräfflad nypistad manchesterbacke där jag kan köra fart framför teknik. Offpist är inte min grej och jag åker bara i undantagsfall ut i skogen och kryssar mellan granarna. Däremot drar jag gärna på topptur, där jag går upp på en bergstopp med stighudar under skidorna. Och förtjänar mitt enda åk ner, med underbara vyer över Jämtlands kalfjäll.

Ett alternativ till som jag upptäckt på senare år är turskidåkning. En fin tur är att åka vessla från Storulvåns fjällstation till Sylarnas dito och sedan skida de 16 kilometrarna tillbaka. Det jag saknar är riktig turutrustning. Det kanske kommer på sikt, så tillsvidare kör jag på mina längdskidor.

Den här turen har vi planerat att göra igen, senare i vinter. Då är planen att skida både till och från stationen och sedan vintertälta där. Allt för att känna på packning, få en tältnatt och preppa lite mentalt inför höstens stora äventyr…

Var vill jag åka?

När folk hör att jag bor tio mil från Åre så tror de så klart att det är favoriten. Och visst, Åre är bra men det finns många andra ställen som både är betydligt närmare Östersund men också väldigt prisvärda. Allra helst om Åres högzon är stängd (då den är ganska väderkänslig).

Bydalen är närmast Östersund. Även om det inte är vassaste skidåkningen så ger deras ”röda lördagar” med liftkort för 275 spänn ett grymt bra skidåkningsvärde. Sedan har vi så klart Vemdalen och Björnrike. Där har jag inte åkt på flera år och mest lockar faktiskt Klövsjö just nu, som ligger i samma område. Ser fantastiskt fint ut då jag passerat området med bil massor av gånger.

VINTERSHOPPING | Handla dina skidkläder hos Addnature!

Ett ställe som jag inte heller har testat är Trillevallen. Ska enligt uppgifter vara bra åkning så där borde jag susa ner någon gång i år. I närheten finns också Edsåsdalen, men de backarna verkar vara lite väl familj för min smak. Där går det dock att turskida till Vita Renen, en restaurangupplevelse jag verkligen kan rekommendera.

Allt är ju inte heller piståkning. Jag älskar att göra toppturer borta vid Storulvåns fjällstation. Både Getryggen och Sönner Tväråklump bjuder på barockt fina turer och riktigt sköna åk ner för orörda kalfjäll.

Drömmåkningen

Alperna? Georgien? Japan? Iran? Nej, nej, nej och nej. Drömmen vore ett heliski här i Jämtland eller Härjedalen. Jag vet att det går sådana turer från Funäsdalen upp till Helags och den trippen har jag drömt om i flera år. Det kanske är läge att sluta drömma och bara göra slag i saken?

Åker ni skidor?

Hur är det med er bloggläsare då, åker ni några skidor? Var har ni era favoriter och har ni testat lite av varje när det kommer till piståkning, toppturer eller turåkning? Lämna gärna en kommentar och berätta!