Airpods Pro och att (inte) krångla till saker

Ibland ska man inte krångla till livet så förbannat. Många gånger är den enklaste lösningen att bara köpa det man vet (eller tror) med största sannolikhet fungerar tillfredsställande. Nej, det blir inte alltid den billigaste lösningen men förmodligen den minst energi- och tidskrävande. Och tid är ju som bekant pengar det också. Så ja, jag borde ha lärt mig läxan sedan tidigare. Om inte annat kanske jag har gjort det nu. Eventuellt.

Hela våren har jag fumlat efter ”de perfekta träningslurarna”, för att kunna lyssna på poddar och musik när jag springer mina långpass (eller liknande långtradig träning). Jag kör ingen iPhone och har också velat ducka lite för den dyrare lösningen i just Airpods Pro. Istället la jag massa tid på research.

Jag köpte ett par true wireless in-ear från Jays med svalt resultat. Jag har ratat massa märken och modeller som sett ut som skit. Jag köpte tillsist ett par svinbilliga från Philips för tvåhundra spänn, bara för att ha något. Tja, de var trådlösa och fungerade okej. Där någonstans fick jag faktiskt testa ett par Airpods Pro, både under träning och lite andra omständigheter.

Resultatet? Två veckor senare köpte jag mina egna. Ibland behöver det inte vara svårare än så.

Nu har jag bara haft dem i en vecka men kärleken är faktiskt redan pretty much total. Jag kör ju som bekant en Android-mobil så en del finesser kommer jag inte åt. Men det viktigaste finns där. De sitter som ett smäck. De låter bra. Brusreduceringen är riktigt fin. Och det går faktiskt också att göra telefonsamtal i dem med bra ljud för alla parter. Inte en självklarhet har jag märkt när jag legat runt med alternativen. Jaja, jag får nog sätta ihop en mer fullskalig recension framöver tror jag.

Så, det blev 2400 spänn tillslut. Det är en slant (men fortfarande 800 spänn lägre prislapp än vad Apple själva tar). Men just nu har jag ett par träningslurar som faktiskt fungerar. Och svaret på frågan om hur många lurar man egentligen kan ha är svaret…

…många.