Vykort från ett höstfärgat Abisko

Egentligen borde vi ha anat. Ändå blir vi sådär glatt överraskade. Höstkulissen som Sveriges allra nordligaste delar bjuder på är obeskrivligt vacker, en helg i septembers andra halva. Färgprakten är intensiv och precis i slutfasen. Vilken dag som helst kan höstvindarna riva av varenda löv och göra nejderna till en novembergrå massa i väntan på den första snön. Vår tajming är perfekt.

Efter en tidig flight från Östersund och några timmar i loungen på Arlanda landar vi i Kiruna vid lunchtid. Vi hämtar ut en hyrbil, tar en lunch och kör sedan de nio-tio milen till Abisko. Vår plan för helgen är att trampa vackra fjälleder, inhalera höstens klara luft och njuta av vidderna.

Med facit i hand fick vi precis det vi önskade. Och lite till.

Vi gör berömda Trollsjön i ett kallt, mulet och kontrastrikt landskap. Bland stenar och gigantiska klippblock vandrar vi upp till Sveriges kanske mest kända fjällsjö. Det är mycket folk även den här helgen, trots semi-risigt väder och slutet av säsongen.

Det görs också ett försök att vandra från Björkliden till Låktatjåkko fjällstation, med en väderprognos som skvallrar om stormvindar och snöyra på de högre höjderna. Just det äventyret fick vi avbryta. Det är nämligen dumt att chansa när man inte längre ser ledmarkeringar och vandrar i okänd terräng.

Helgen kryddas med fantastiskt mat på Abisko Mountain Lodge, underbara vyer av Lapporten och ett övernattningsrum utan fönster. Plus att jag återigen fått inse att jag verkligen suger hårt på Backgammon, som jag ändå envisas med att bli utmanad i på nästan alla flygresor vi gör tillsammans.

Det kommer mer blogg om det här framöver (inte Backgammon dock). I väntan får ni några vykort. Från Abisko. Från Björkliden. Från Trollsjön. Från snöyriga fjäll med stormvindar. Och från en varm restaurang med fantastiskt mat.

Nordligaste Sverige alltså. Jag blir kär i det här. Om och om igen.