Överraskningshelg till Okänd Destination

Jag fick en tydlig order. I fredags skulle jag vara färdigpackad och klar för avfärd med bilen klockan 12. Destination? Okänd. Maria gav mig en liten packningslista som inte sa ett skit men avslöjade i alla fall att vi skulle vara borta över helgen och att vi skulle sova varmt. Och att vandringskängor plus ett lite varmare ombyte skulle med. Med andra ord skulle det kunna vara lite vad som helst. Iväg kom vi och strax efter lunch rullade vi norrut från Östersund.

Jag flexade inte ut helt utan körde lite jobb längs vägen. Noterade där hur smidigt det är att ta ett Skype-möte i bilen. 4G-uppkopplingen längs E45:an från Jämtland och över gränsen in i Lappland dög alldeles utmärkt för mötet som höll på i en timme. Det tackar vi så klart för.

En natt bland trädtopparna

Och destinationen var Granö Beckasin, mellan Lycksele och Umeå, vars parkering vi stannade på efter fyra timmars bilresa. Ett sånt där ställe med egna små rum uppe bland trädtopparna, eller deras fågelnästen som de själva kallar det. En välinredd fågelholk med alla bekvämligheter. Vi har ju pratat löst om det här vid något enstaka tillfälle men så ska tider och annat klaffa och så har det aldrig blivit av. Förrän nu.

Det kommer så klart ett eget blogginlägg om det här men kort och gott njöt vi av en naturskön upplevelse i en av Västerbottens alla avkrokar. Vi hann med en runstreak på ett par kilometer innan vi satte oss ner för en riktigt fin trerättersmiddag som följdes av lite kvällsfotografering, bubbel i fågelnästet och en runda Yatzy, som jag dessutom var ouppfostrad nog att vinna. Så kan det gå.

Som sagt. Ett eget inlägg om det här framöver.

Drönarsuget som återuppstod

Efter natten i Granö rullade vi vidare. Marias bror med familj bor strax utanför Nordmaling så det hade hon också bokat in, eftersom vi ändå var i närheten. Vi stannade en natt och fick full service. Fint umgänge (tack!) middag (tack!), eget hus att bo i (tack!) och så passade vi också på att leka lite med deras senaste prylinköp – en DJI Mavic 2 Pro. Jag fick testa att flyga lite själv och det var faktiskt första gången jag spakade en drönare.

Drönarsuget har kommit och gått de två-tre senaste åren men jag har av olika skäl avstått. Det finns ju ett litet ”men” i och med närheten till flygplats och helikopterplattan här hemma på Frösön, så då måste jag ju pallra mig ut ur förbudszonen för att ens få en rimlig chans att träna. Tiden till det vet jag inte ens om den finns.

Men. Det kan vara så att längtan efter en egen nu blev lite större. Eventuellt. Jag menar, det behöver ju inte vara någon värsting utan räcker gott med en inkörsport. Typ en billig liten Mavic Mini. Bara för att känna på’t lite. Vi får väl se var det tar vägen.

Vi vår väl sonika se…