Färja nummer 283 ligger klar för avgång vid Saltholmens brygga i Göteborgs västra utkanter. Här övergår fastland till skärgård och överallt utåt havet sticker de kala kobbarna upp. Det är måttligt med resenärer som ska åt samma håll som oss, ut till klassiska Brännö. Kanske beror det på att klockan passerat lunch. Eller så har de stannat hemma i brist på klarblå himmel. Vi köper oss en kaffe och slår oss ner uppe på däck. Vinden nyper tag i Marias hår när båten lämnar hamnen och tar sikte på Göteborgs södra skärgård.
Det finns inga större ambitioner med den här dagen. I ryggsäckarna har vi handdukar om vi skulle få för oss att bada. Jag har även packat ner min regnjacka om den svenska sommaren skulle ramla över oss. Plus kamera och powerbank. En fullt normal dagspackning för några timmar på vift. I övrigt ska vi ha semester och ta timmarna på Brännö som de kommer, hur många eller få de än må bli.
Jag har botaniserat på kartan över Brännös olika vikar och klippor. När vi hoppar av färjan vid Rödsten tar vi direkt sikte på Vassdalen, en liten vik på nordvästra ön och en kvarts promenad från färjeläget. Och det visar sig att vi får stigarna och gångvägarna för oss själva.
Så mycket bad blir det inte men väl en fotbollsmatch med en kvarglömd boll och ett par fina målramar. Med nät och allt. Vi tar en liten straffsparksläggning och i slutändan blir det nog oavgjort, efter både fina räddningar och ett par nätkänningar i både kryss och nättak. Det verkar vara en grej det där med kvarglömda bollar och fotbollsplaner i skärgår’n. Det var likadant på Styrsö för två år sedan.
HITTA HIT | Rödsten | Husvik (Brännö Brygga)
Flakmoppar och lummiga trädgårdar
Från Vassdalen börjar vi leta oss till Brännös södra delar. Gång- och cykelvägarna slingrar sig fram mellan bergknallar och bostadskvarter. Det är pittoreskt så det räcker och blir över bland lummiga trädgårdar och välansade gräsmattor. På var och varannan uppfart står flakmopparna parkerade och vi möter dem dessutom runt nästan varje hörn. Här rullar både de klassiska som puttrar på bensin och de eldrivna som mest låter för att det ”ska” låta.
Jag slås av att det faktiskt inte dräller så mycket folk på Brännö, trots mitten av juli och en värmande eftermiddag. Färjan var inte ens knökfull och även om vi möter både flanörer och cyklister så är det långtifrån folktätheten jag hade förväntat mig här ute. Jag klagar naturligtvis inte utan njuter av varje lugn stund jag kan få.
Makrill och Brännöl på värdshuset
När vi går förbi Brännö Värdshus tittar vi in på serveringen och blir hungriga vid blotta åsynen. Värdshuset är både restaurang och pensionat och på dess sköna innergård hittar vi ett bord i solen. Efter att ha uppgraderat min dryckesbeställning från vatten till en svalkande Brännöl kommer snart min rökta makrill med potatissallad in på bordet. Om det är något jag äter i de här krokarna så är det makrill. Sommar i sitt esse.
Vi sitter här en bra stund och pratar, fotar, kollar lite båttider och njuter. Vindarna fläktar gott in över borden och även om molnen drar in i omgångar så håller sig regnet på behörigt avstånd. När lunchen är avklarad fortsätter vi promenaden söderut med sikte på Brännö Brygga, det kanske mest klassiska av alla klassiker i hela Göteborgs skärgård. Vi ska ta färjan härifrån och in till stan, istället för att vandra tillbaka till Rödsten.
Ingen dans på Brännö Brygga
Det här är mitt allra första besök på Brännö och jag vill naturligtvis se den berömda bryggan, som genom Lasse Dahlquists klassiker blivit en sommarplats för hela Sverige. Jag har så klart skapat mig egna bilder utifrån vad jag läst och hört men jag blir ändå förvånad över hur liten dansscenen den är. Och folktom. I alla fall i jämförelse med hur det förmodligen kan se ut här en hektiskt lördagkväll mitt i sommaren.
Tiden har tickat på och vi har tajmat in 17-färjan tillbaka mot stan, som via två stopp på Styrsö kommer landsätta oss på Saltholmen några timmar efter att vi lämnade. Våra timmar på Brännö blev kanske inte så många men vi fick ändå en släng av Göteborgs härliga skärgård och en hint om vad som döljer sig här ute. Vikar, klippor, charmiga bostadskvarter och en riktigt fin lunch.
Och tänk, det var dessutom ganska folktomt. Precis som jag gärna vill ha det.
TA SIG TILL BRÄNNÖ | Från Saltholmen går det reguljär färjetrafik över till Brännö, som tar från en kvart upp till en trekvart beroende på vilken färja och vilket håll man åker. Man åker på vanlig lokaltrafikbiljett så har man Västtrafiks app och har löst en spårvagnsbiljett för zon A är det bara att åka med.
