Vissa saker gör vi på rutin. Andra saker är noga utstuderade. Oavsett vad som ligger bakom så finns det garanterat massa hitte-på som vi gör av bara farten utan att tänka efter. Jag har det senaste året börjat anamma en lite mer filosofisk attityd kring vardagsstök som jag genom livet lagt till mig, mer eller mindre (o)medvetet.
Spara eller växla tid?
Hur mycket tid lägger jag på just den här grejen? Kan jag spara någon tid? Kan jag växla tid genom att förändra saker i olika ändar av processerna? Vill jag sluta med något? Är det värt uppoffringen? Är det ens en uppoffring? Eller ska jag helt enkelt bara köra på som vanligt? Jag har faktiskt landat i flera saker. Många enkla och ”obetydliga” vardagsgrejer men som kanske ger mig lite mer frihet om man räknar på det i ett större sammanhang.
Nu kanske det här låter jättedjupt med tanke på vad jag tänker komma till. Poängen är dock att det inte måste vara massa djupa och livsavgörande saker utan små basala vardagsfenomen som i sig är ganska enkla att förändra. Här listar jag därför fem saker som jag helt eller nästan helt har slutat med, alternativt förändrat, under det senaste året i jakten på tid men framförallt inre frid (typ).
Vika mina träningskläder
Jag gillar ordning och reda. Så till den grad att jag genom åren vikt, sorterat och haft full koll i lådan med träningskläder. Även om jag tränar mer eller mindre varje dag och kläderna sällan blev långvariga i lådan så körde jag på. Vek mina dem efter varje tvätt. Det är på inget sätt en rolig uppgift, även om jag brukar ställa mig framför TV:n och streama något kul på Youtube samtidigt.
Sedan började jag tänka efter kring hur mycket tid jag lägger på att vika plagg som åker ner i en låda ena dagen och upp ur samma låda nästa dag. Som dessutom sällan behöver vara välstrukna. Det behövdes inget avancerat kalkylark för att komma fram till det faktum att den nedlagda tiden var och är rent och skärt slöseri med tid. Så jag slutade.
Nu för tiden tar jag träningskläderna i famnen och bara trycker ner dem i byrålådan. Befrielsen!
Sortera bestick i diskmaskinen
En annan grej som har med mitt ordningssinne att göra är att jag som regel sorterat besticken när jag stoppat ner dem i diskmaskinen. Gafflar för sig. Knivar för sig. Skedar för sig. På så sätt kan jag när maskinen är körd bara ta en näve från bestickkorgen och lägga ner i rätt fack i kökslådan. Jättesmidigt eftersom det finns roligare saker än att sortera bestick.
Fast okej, hela diskmaskinsiplockningen är ju lite av ett Tetris för vuxna. Nästan lite kul ibland.
Å andra sidan. Någonstans och någon gång måste jag ju ändå sortera besticken. Plus det faktum att om alla skedar står i samma fack riskerar de att fastna i varandra och därmed inte bli rena. Med det sagt så har jag i princip nästan helt slutat med att sortera dem, vilket jag så klart fick höra från resten av familjen ganska omgående.
”- Du har ju i flera år tjatat om att vi ska stoppa besticken i samma fack men nu ska vi alltså inte göra det? Vilket waste med tjat!”
Må så vara men man kan ju också ändra sig med tiden. Just nu vet jag dock inte riktigt i vilken ände jag sparar tid. Om jag ens sparar tid. Tillsvidare väljer jag att bara sätta ner skiten i bestickkorgen.
Dricka mjölk (nästan i alla fall)
Tänk, för femton år sedan testade jag för första gången havremjölk (fast det heter havredryck om mjölktalibanerna får bestämma). Jag tror att det var i en vaniljsås. Det smakade inte alls jättegott. För ett tag sedan hade Maria köpt hem ett par paket och det var med viss skeptisk inställning som jag tog några klunkar och…
…ändrade åsikt i princip på stående fot. Om det har med smakmognad i min kropp att göra eller något annat ska jag låta vara osagt. Idag köper vi uteslutande havredryck istället för mjölk, framförallt de gånger det är schysst pris. För ja, priset är en faktor vi väger in och det är anledningen till att vi till exempel fortfarande köper fil istället för havregurt. När det skiljer 120% i pris så är det sonika inte värt det.
Men att balja i mig ett par-tre glas med mjölk har jag i princip helt slutat med.
Hänga på LinkedIn
Usch vad jag tycker att LinkedIn är bajsnödigt. Och har tyckt länge. Ändå fanns det en tid när jag surfade in där i tid och otid. Allt som oftast slutade det med suckar och stön över folks klyschiga inlägg om sina fantastiska prestationer och all möjlig skit. Tillslut bestämde jag mig. Max en gång i månaden skulle jag surfa in där. Det blev med tiden längre intervaller än så. Det blev ett undantag i våras när jag bytte jobb då jag ville skicka en hälsning till kollegor jag jobbat med genom åren.
Tidigare i höst tog jag det ett steg till och pausade hela kontot. För evigt? Ingen aning. Vi får väl se var det tar vägen framöver. Hittills känner jag noll saknad och det verkar faktiskt ömsesidigt. Jag har bara fått ett enda påminnelsemejl om att mitt konto är pausat. Och faktiskt. Jag väljer hellre att klicka här för att besöka SvenskaCasinon.com. Eller knyppla. Eller titta på VM i schack.
Jaga mil i löparskorna
Efter att ha jagat, och uppnått, massa mil under 2021 satte jag ett liknande mål för 2022. Trehundra mil. Det borde jag kunna greja även i år. Men. Hetsen i att snitta drygt åtta kilometer per dag fick mig att träna när jag borde vila. Eller att springa en halvmil extra efter ett stenhårt HIIT Cross-pass. För att jaga mängd. Men framförallt fick jag dåligt samvete de dagar jag ”bara” sprang 3-4 kilometer. Då ”förlorade jag ju 4-5 kilometer” i jakten 300 mil.
Ja men ni hör ju hur jävla stört det låter.
I slutet av sommaren satte jag ner foten och bestämde mig. Det fick räcka. Jag sa upp mig från 300-milsmålet och ni kan aldrig ana vad som hände sen…
…men det som hände var att det kom som en befrielse. Dagen efter tog jag ett tvåkilometerspass för att få ihop min runstreak och jag hade exakt NOLL dåligt samvete för det.
Har du slutat med något?
Har du lagt någon gammal rutin åt sidan eller upphört med något? Har du ens ägnat det en tanke? Stort som smått. Tvättvikning. Slutat med tobak. Slutat jobba. Slutat spara pengar. Slutat köpa prylar. Vad som helst.
Lämna en kommentar och berätta!
Jag vet faktiskt inte om jag slutat med något? Det kräver eftertanke … Diskuterade däremot det där med ordet mjölk häromdagen. Det stämmer nog att endast mjölk från däggdjur får marknadsföras som ”mjölk”. Sedan skulle man ju kunna invända att man pratar om ”mjölksaft” i maskrosor, men nåja, beslutet är nog fattat. Desto roligare när någon ojar sig över ordet korv. Korv betyder så vitt jag vet bara ”kurva” och en kurva kan ju vara fylld med lite vad som helst, kött eller grönsaker alltså 😉
Haha, ja korvdiskussionen är ju ändå ganska rolig. Hela grejen med vegetariska alternativ är ju lite märklig. Vi har gått över till mycket mer veg-mat jämfört med ett par år sedan men jag kan också tröttna lite på att det heter ibland heter ”vegetariska köttbullar” och liknande.