Veckan med gnistrande vårvinter och PK-befriad weekend söderut

Ja men veckan som gick då? Den blandade och gav kan vi väl säga, från gnistrande vårvinter till början av något som kan liknas vår. Från en landsdel till en annan. Med en grabbkväll på byn som helgens happening. Men let’s ta det från the början.

-24°C och morgoncykling

Vårvintern visade sig verkligen från sin allra bästa sida förra veckan. Och då kanske ni tänker hur -24°C kan vara ett trevligt inslag sådär i slutet av mars. Men det kan det faktiskt. Blå himmel och solen i ögonen samtidigt som jag hade allt från långkalsonger, tjockaste dunjackan och buff över halva ansiktet när jag cyklade till jobbet på mornarna. Välklädd minst sagt, eftersom jag var svettig när jag kom fram efter tre kilometers cykling.

Jag väljer så klart sånt här marsväder alla dagar i veckan framför grådass och blötsnö. Lätt val.

En snabbweekend söderut

I fredags morse satte jag mig på första flighten söderut från Östersund och slog några timmar senare ner i Trollhättan för ett snabbt påkommet helgbesök. Förutom att jobba några timmar längs vägen fick jag också till ett härligt träningspass med min far på Acrius-gymmet i Trollhättan. Körde ett egenpåhittat HIIT Cross-pass där jag varvade mina konditionsmaskiner med marklyft, slamball, farmers walk och ground to overhead. 50×3 sekunder i åtta set. Jävligt skön genomkörare i ett riktigt fint gym och en perfekt start på helgen.

Med pojkarna på stan

Lördagen blev en heldag på stan med goda barndomsvänner som jag inte träffar alldeles jätteofta (även om vi hörs på andra sätt kanske lite för ofta, hehe). Jag menar, nivån sattes när det råkade åka fram en flaska Cava i bilen redan på vägen in till Trollhättan. Det var inte min idé men jag sörjde inte jättehårt kan vi väl säga. Vid 16-tiden slog vi oss så ner för helgens höjdare…

Fredrik Andersson i Trollhättan

…och det här var faktiskt anledningen till hela helgresan.

Det går egentligen inte att sammanfatta drygt en och en halv timmes standup på något bra sätt. Allra minst Fredrik Andersson, som just nu är en befriande frisk tornado i ett annars väldigt lättkränkt samtalsklimat. Det krävs både mod, skicklighet och finess att dra upp på scenen och underhålla som han gör. Och han pallar det rakt igenom. Kort och gott – så jävla bra!

Jag håller ganska hårt på principen att man, med väldigt få undantag, kan skämta om allt. Allt. Fredrik Andersson kör den linjen hela vägen in och jag tror nog att man antingen gillar honom, eller så gillar man honom inte. Är ni obekanta med namnet? Ta en kik på hans Youtube-kanal. Börja med något lite lättare som PK-versionen av Två tomater. När ni är redo för level 2 kan ni kika på den här.

Level 3? Gå på showen.

När Arlanda ger dig gate F38

På såna här korta resor är jag sällan, eller i princip aldrig, orolig för förseningar och annat. Framförallt inte om jag ”bara” ska hem. Saker och ting löser sig och mer än en gång har det blivit en extra hotellnatt här och där innan jag tillslut landat hemma i lägenheten igen.

På hemresan igår hade jag bara en trekvart på Arlanda, mellan Göteborgsflyget och Östersundskärran. När första flighten då blir sen med en halvtimme kan man känna viss doft av hotellnatt igen. Allra helst när Arlanda ger dig gate F38 som ankomst, längst ut på F-piren. Lyckligtvis var det nu bara till gate 7 jag behövde powerwalka, en liten tripp på 800 meter, men det hade ju kunnat bli det dubbla om Östersund-flighten gått från C-gaterna borta i gamla Terminal 4. Då snackar vi nästan en och en halv kilometer med nya (och allt som oftast) stillastående rullband under SkyCity.

Ja, sedan fattades ju bara att SK2062 upp till OSD också blev sen. Med en timme. Men hem kom jag och somnade i egen säng gjorde jag. Kanske bästa sättet att runda av veckan på faktiskt.

Hur var er vecka?