Ett grått lager med moln hänger över oss när vi vid niotiden en morgon i slutet av juni kommer ut till våra nytvättade och fulladdade elcyklar. Moln må vara hänt men inget väder ska få hindra oss från att rulla ut längs de tyska cykelvägarna. Jag har preppat bådee regnjacka och buff i väskan. Mest ifall att. Dessutom blir det alltid lite kyligare när vinden ligger på, allra helst på elcykel där man lätt rullar mil efter mil i behagliga 25 km/h.
Till cykeln delas det också ut cykelväska som hängs på sidan, en väska på styret och så den lilla datorn med vilken vi startar själva elcykeln. Let’s go på cykelsemester!
VAR? Wismar > Rerik > Kühlungsborn
LÄNGD? Cirka 50 kilometer
TYP? Cykelvägar på asfalt/grus, korta inslag biltrafik
På elcykel ut ur Wismar
Vår första dag på elcykel längs den tyska rivieran alltså. Vi ska följa kustlinjen längs Östersjön och efter att ha checkat utrustning och alla blivit klara rullar vi ut från hotellets parkering i Wismar. De första fyra kilometerna går genom stan och dess industriområden men så snart vi är utanför stadsgränserna breder fälten ut sig. Vi cyklar genom alléer, längs åkermarker, genom lummiga lövdungar, genom byar och förbi gårdar. Här och där med lite konstverk längs vägen. Gullig bondehumor.
Reriks mathantverk direkt från Östersjön
Här och där gör vi småstopp innan vi efter drygt två timmar och tre och en halv mil på sadeln stannar till i Rerik. Det här är ett litet samhälle nordost om Wismar och lite av starten på hela strandlinjen som härifrån nästan oavbrutet sträcker sig flera mil i nordostlig riktning. Efter ett lite kortare stopp för att få lite försmak av strandlivet rullar vi vidare för dagens lunch på Erlebnisräucherei Scheller, fiskrökeriet i Rerik som nu för tiden är inne på sin fjärde generations mathantverk.
Det är Roland som är ansiktet utåt. Under en inledande halvtimme visar han oss hur processen i deras tegelrökare går till, att de använder bokträ både för att det ger bästa smaken och för att det finns gott om trädslaget i regionen. En stund senare kommer samma fiskar vi såg rökas in på tallrikarna och det var både både ål och spätta.
Genuint ut i fingerspetsarna och jag gillar verkligen små lokala aktörer framför storskalig massproduktion som fiskas på en del av planeten, förpackas på en annan och konsumeras på en tredje. Vi ska värna om våra lokala producenter oavsett vi är hemma i vår hemstad eller på resor runt om i världen.
Kühlungsborn och ett kort fyrstopp
Från Rerik har vi en knapp timmes cykling kvar av dagen. Kurorten Kühlungsborn är ändhållplats, åtminstone för våra cyklar medan vi själva ska åka buss in till Rostock. Regnet slapp vi helt och hållet. När cyklarna blir upphämtade klickar jag loss batteriet från cykeln. Sextio procent är kvar så jag hade förmodligen kunnat cykla hela vägen till hotellet i Rostock om jag ville.
Kühlungsborn inbjuder verkligen till avkoppling och en avslappnad livsstil oavsett man föredrar stränder, utflykter eller promenader längs havet. Vi tar en sväng ut på den 240 meter långa piren, blickar ut över ett för dagen stilla hav och låter fötterna svalkas i vattnet en kort sväng innan vidare färd.
På vägen mot Rostock får vi in ytterligare ett kort stopp, vid fyren i Bastorf. Uppe på en kulle ligger den, nästan åttio meter över havet. Trots sin modesta höjd på bara tjugo meter är dess ljusöppning ändå Tysklands näst högst belägna. Vid invigningen 1878 strålade ljuset 18 nautiska mil ut till havs. Idag syns det ända upp till 25 nautiska mil, alltså 47 kilometer för oss landkrabbor.
Fina cykelvägar och blodkorvsrulle
Cykeldagen avrundas på restaurang Ratskeller12 i Rostock. Jag går för en blodkorv (blutwurstrolle), trots att en tysk i sällskapet lättsamt men tydligt avråder mig. Fast på en resturang av finare kvalisort kan även dåligt klingande maträtter bli en kulinarisk upplevelse och jag är oftast sugen på att testa något nytt och som jag inte äter i vanliga fall. In på tallriken kom en knaprig blodkorvsrulle, äppel- och nektarinsragu, lökmarmelad, potatismos, rödvinsås och äppelchips vilket blev en matupplevelse långt över förväntan. Tyskarna kan det här med mat. Också.
Så. Cykelvägarna mellan Wismar, Rerik och slutligen Kühlungsborn är överlag i riktigt bra skick. Merparten av tiden håller vi till på cykelbanor, vägar korsas emellanåt och några få kilometer av dagens fem mil delar vi med biltrafik. Långa och raka sträckningar bredvid åkermarker, ängar och vindkraftverk kantas med gator genom byar och samhällen, stigar i lummiga lövskogar och den sista biten längs havet in mot Kühlungsborns klassiska villor och hotell.
Morgondagen ska bjuda på nya upplevelser längst kusten. Men det tar vi då.
Resan gjordes tillsammans med tyska turistbyrån. Åsikter, reflektioner, bilder och texter är alltid eget material och inlägget har ej granskats av tredje part innan publicering.