Viktigt och oviktigt

Jag gillar att läsa bloggar och personliga reflektioner som skapar lite eftertanke. Ibland funderar jag medan jag läser och gör några snabba reflektioner innan jag går vidare i livet. Ibland ligger tankarna kvar och skvalpar i hjärnoceanen och processas innan de guppar iland. Antingen på en öde tanke-ö där de får fast mark men är något ensamma eller i en storstadshamn där de möter andras åsikter, tankemönster och liv. Det kan ta en dag, en vecka, en månad eller ett år. Ibland kan de högst oväntat ploppa upp ur minnesbanken lite på måfå. Ibland, efter särskilt tänkvärda texter, innebär de en liten men ändå förändring i tankebanor, syne på saker eller rentav en livsstilsförändring.

Fan vad djupt det blev nu då. Det var inte meningen. Dit jag ville komma var att jag i november läste ett inlägg hos Sara Rönne om viktigt kontra oviktigt, något som hon själv snappat upp hos en annan känd livsstilsbloggare. Jag vet några som hakade på inlägget, däribland min sambo medan jag själv lät tankarna gro lite. Ett par månader. Nästan tre.

Jag har ändå gått och funderat på det här till och från den senaste månaden. Vilket perspektiv och fokus jag egentligen har och borde ha på saker i livet, både sånt som är viktigt och sånt som är oviktigt. Ja, ni hör ju att jag redan överjobbat det här men också vad mina oviktiga och viktiga delar har för påverkan hos andra. Familj. Vänner. Kollegor.

Ja, ni hör ju.

Som regel är jag en ganska flexibel person med inslag av saker som jag verkligen står stenhårt för. Det var väl lite där jag landade, utan att landa, eftersom en sån här lista har en tendens att variera. Är den känslostyrd kan ju en Daniel på lågt blodsocker en halvtimme innan middag resonera helt annorlunda än när jag bokat en långresa eller just avslutat ett sjuhelvetes träningspass.

300 ord och jag har inte ens börjat med listan. Blir det ens någon?

Jo men okej. Det finns viktiga och oviktiga saker i mitt liv. Både på ett djupare plan och på en sjukligt ytlig nivå. Jag blandar och ger. Och listan börjar nu (och har säkert förändrats om ett halvår, men det tar vi då).

Viktigt

Mitt liv hade fungerat sämre utan min digitala struktur. Har jobbat med det i princip sedan jag satte mig vid min första dator. Här drälls förvisso några temporära filer på skrivbordet men fotoarkivet är ordentligt strukturerat precis som innehållet på Google Drive och i mejlen. Något annat hade varit ohållbart utifrån hur mycket av mitt liv jag valt att placera digitalt. ZeroInbox är ett av koncepten jag strävar efter men det går faktiskt sådär just nu.

Bilen är lite av min lounge fast på hjul. Här ska det vara ordning och reda för att skapa harmoni, allra helst vid långkörningar. Gamla parkeringskvitton eller papperslappar? Sladdar som dräller? Utsmyckningar? Glöm det. Packningen ska in i bagaget, oavsett det är en stor resväska eller en mindre ryggsäck. Är bagaget fullt så kan det få ligga i kupén under högst ordnade former.

När jag ändå är inne på transport och packning så vill jag som regel resa lätt. Det är viktigt med så lite packning och så få kollin som möjligt.

En annan viktig sak är att vara artig. Att underlätta för andra är en bra start som kan handla om att hålla upp dörren eller ge plats åt andra som behöver lite utrymme. Eller ett leende med ett ”Hej!” vilket räcker gott i mataffären, när jag är ute och fjällvandrar eller när jag kliver ombord på flyget. Det är både enkelt och okomplicerat och alla mår bättre av det. Jättelätt!

Så länge jag kan minnas har jag ätit upp det jag lagt på tallriken, vilket också påverkar hur mycket jag lassar upp. Jag avskyr nämligen matsvinn.

Jag ser mig själv som halvintrovert med inslag av extroverta stunder. Den introverta delen kräver egentid. Om det betyder att resa själv till andra sidan jorden eller stänga in mig framför Xboxen spelar mindre roll. Det är mitt sätt att ladda batterierna.

Kontrollbehov är något jag ”lider” av, på gott och ont. Jag kan researcha sönder saker oavsett det gäller en ny pannlampa eller bästa sittplatserna på ett fjärrtåg i ett annat land. Till exempel. Ibland tar det ju bort spänningsmoment medan det andra gånger har räddat mig från dåliga köp och upplevelser. Jag väljer att se fördelarna och fortsätter på inslagen väg men försöker ha ett sunt förhållande (ibland jättesvårt).

För mig är det viktigt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Att hitta nyanserna i det som först känns svartvitt, att i den mån det går vara påläst från flera vinklar för att i diskussioner undvika ”jag tycker så här och kan inte ändra mig”-attityd. Ibland är det en utmaning, absolut. Ibland kan jag till och med säga emot mig själv för att få folk att ta in andra synsätt och tankebanor.

Ibland tar mina reseinlägg orimligt lång tid att skriva. Varför? För att jag vill att all fakta ska vara korrekt. Det är så klart oundvikligt på längre sikt eftersom saker har en förmåga att förändras med tiden. Men, research är en grundsten i det jag skriver. Ni brukar poängtera när något är fel och då försöker jag vara snabb på att justera. Det är ju en förtroendefråga tänker jag. Jag slutar ju själv läsa sajter där det med tiden sipprar in sakfel här och där. För några veckor sedan hittade jag ett faktafel på en teknikblogg jag är sällanbesökare på. Författaren återkopplade med ett ”Tack!” men faktafelet rättades aldrig. Tack och godnatt, typ.

Oviktigt

Dokusåpor, tv-serier, kändisar och influencers. Fullständigt oviktigt vem som gjort vad men vem och hur. Jag har precis noll koll på mainstreamkändisar.

Med en matbloggare i huset är det som regel olika maträtter varje dag. Är jag själv slår min matlathet till med full kraft. Jag kan äta samma sak tre-fyra dagar på rad, flera gånger om dagen. Och det spelar ärligt talat ingen större roll. Faktiskt. Vad andra äter till lunch står också högt upp på oviktigt-listan.

Genus, ja men herregud vad löjligt egentligen. Vad fan spelar det för roll vem som gör vad i ett hem eller på en arbetsplats? Jämställdhet är en sak, genusperspektivet en annan. Hos oss är det jag som bryr mig om gardiner och syr upp dem vid behov medan Maria äger verktygslådan och gärna snickrar grejer. Maria fixar maten och jag sköter i nio fall av tio tvätt från början till slut. Bilkörandet delar vi på, vilket jag diskuterat i ett tidigare blogginlägg. Vi blandar och ger och gör noll prestige i vem som gör vad.

För ett par år sedan slutade jag vika nytvättade träningskläder. Tryck ner det i en byrålåda bara, det ska ju ändå användas samma dag eller dagen efter vilket gör att vikning bara tar onödig tid. Fungerar förvånansvärt bra, trots att jag egentligen vill ha ordning och reda.

Det fanns en tid, i och för sig väldigt länge sen, när jag kunde avundas andras prylar. Där jag sprang efter nya mobiler, suktade efter märkvärdiga bilar eller spanade ny TV varje år. Idag bryr jag mig verkligen inte ett skvatt. Att det fortfarande finns folk som krigar om vilket telefonmärke som är bäst är exempelvis bortom mitt förstånd. Jag väljer prylar utifrån nytta, värde, långsiktighet och kvalitet kontra slit-och-släng.

Var jag firar specifika högtider har med tiden blivit ganska what-ever. Julen var sist ut och efter att vi spenderade den på Zanzibar för några år sedan så bröts också den sista av traditioner från barndomen (Kalle Anka alltså). Nu senast satt vi i Funäsdalen. Året innan på Frösön. I år? Ingen aning och det tar vi när det blir aktuellt.

Andras politiska åsikter är också helt oviktigt av den enkla anledningen att folk får tycka, tänka och tro vad de vill.

Ni då?

Det här blev lite längre än jag tänkt och både viktigt- och oviktigtavsnitten skulle säkert kunna fyllas på ytterligare. Samtidigt inser jag ju vilka privilegierade i-landsproblem jag dras med, precis som många andra när man väl sätter det i ett större och mer världsligt perspektiv.

Vad är viktigt och oviktigt för er? Droppa en kommentar och berätta!