För ett gäng år sedan, när jag och den då mellanstadieåriga Saga promenerade in till stan, frågade hon mig vilken min favoritmåltid var. ”Ja, men 93 skulle jag nog säga.” svarade jag ganska naturligt. ”Vaddå 93?”. Hon tittade frågandes på mig när vi gick över Frösöbron och vinden försökte bita tag i hennes fladdrande hår. ”Ja, men om mitt favoritlag gör mål i 93:e minuten, på stopptid, och avgör hela matchen… det är få saker som slår det. Det är lätt min favoritmåltid!” svarade jag. Hon suckade djupt. Fast besluten om att få ett seriöst svar, för hon förstod ju lika bra som mig att det här var ännu ett i raden av försök till att vara rolig, ändrade hon sin attackvinkel på frågan. ”Jamen… favoriträtt då?”
”13…” svarade jag med lurig blick tillbaka. ”Vaddå 13?” suckade hon uppgivet tillbaka. ”Jamen… 13 rätt. På stryktipset!” svarade jag, trots att jag där och då aldrig smakat på siffran i just det sammanhanget utan som mest känt doften av den när jag slirat på elva-tolv rätt alldeles för många gånger.
Men nu. Nu vet jag hur det känns. I lördags drog jag in min första rätta rad på Stryktipset.
13 rätt. Eller som jag sa till Maria när jag harvade med sju-åtta rätt i mitten av andra halvlek: ”Allt kan hända och det är bara uddamålen bort just nu. Och hellre 13 rätt om några timmar än i mitten av andra halvlek.”. Så jävla rätt jag hade, utan att veta om det när vi stack ut på ett kort löppass mitt i Stryktips-stridens hetta.
Jag har några sena mål i Nottingham och Birmingham att tacka för vinsten, plus lördagskvällens nagelbitare i Luton där allt höll på att gå åt helvete där Aston Villa tappat säkra 2-0 till 2-2. Men så lyckas de ganska orättvist nicka in segermålet i 89:e minuten och säkra sin seger. Och min seger.
Idag, åtta-nio år efter Sagas försök till seriösa svar på en helt rimlig matfråga, är hon kock och kan laga sin favoriträtt precis när hon vill. Efter knappt 44 år, några hundra inlämnade rader och något femsiffrigt belopp i totala vinstpengar prickade jag tillslut äntligen in min favoriträtt. Några större vinstpengar blev det inte i lördags men ärligt talat (och det kan jag ju säga nu när det inte ens var i närheten av några miljoner) så kändes det större att sätta 13 rätt än att dra in fyra papp.
Och ja, jag kan tänka mig att smaka den här rätten fler gånger.
