Tre dagar i Banff går fort. Fantastiska vandringar och osannolikt vackra miljöer, det tycker åtminstone vi som älskar höga berg och djupa dalar. Inte helt oväntat tar det emot en del att checka ut från campingen utanför Banff men vi har ju också på känn att Kanadas otroliga landskap inte slutar tvärt bara för att man lämnar en nationalpark och rullar in i en annan.
Tvärtom.
Att passera gränsen
Sju mil norr om Banff rullar vi över gränsen till både till British Columbia och Yoho National Park. Vårt första spontana stopp dröjer bara några kilometer in i vår nya delstat. Utan att riktigt veta om det befinner vi oss nämligen i Kicking Horse Pass, som vi snart ska få nöjet att bekanta oss med lite närmare.
Kicking Horse Pass
”Spiral Tunnels Viewpoint” skyltas längs vägen och när den stora parkeringsfickan strax efteråt uppenbarar sig stannar vi till lite på chans. Så sett har vi ju inga tider att passa. Vädret är fint och miljöerna är… ja, men vackra. Molnen klättrar på bergssluttningarna och ger ytterligare en dimension till Klippiga Bergen.
Det visar sig att vi står på historisk mark. Kicking Horse Pass är en viktig passage där Trans-Canada Highway och Canadian Pacific Railway rullar sida vid sida på ungefär 1 627 meters höjd, rakt igenom Kanadas dramatiska natur. Passet är sedan slutet av 1800-talet den transportled som länkar samman Kanadas västra delar med resten av landet och det kan vi tacka Palliser-expeditionen för.
Expeditionen korsade under åren 1857-60 sex svårtillgängliga bergspass i området, med syftet att hitta en vettig transportled på den brittiska sidan av Klippiga Bergen. Detta för att undvika amerikansk mark, trots att en sådan lösning rent tekniskt skulle bli mindre kostsam. Några av passen de utforskade lämpade sig ändå för ett bygge, däribland Kicking Horse Pass.
HITTA HIT | Google Maps
Men namnet då?
Det aningen spektakulära namnet härstammar från en händelse 1858. Under den pågående expeditionen sparkades nämligen teamets geolog James Hector av sin egen häst och förlorade medvetandet. Han var efter uppvaknandet inte sen med att döpa passet efter incidenten, ett namn som lever vidare än idag.
Spiral Tunnels
När järnvägen färdigställdes 1884 blev sträckan snabbt ökänd för den så kallade Big Hill. Det handlar om en brant passage med 4,5 % lutning, vilket ledde till flertalet allvarliga olyckor. Redan efter några år ville man komma runt det här och inspirationen hämtade man faktiskt från Schweiz.
1909 stod så Spiral Tunnels klara med två spiralliknande tunnlar som slingrar sig genom berget. De långa tågen korsar rentav sig själva där inne och medan första vagnarna rullar ut så har de sista inte ens rullat in. Lutningen? Den halverades ner 2,2%.
Här passerar dagligen 25-30 godståg och frågan vi ställde oss var hur det ens hinner passera så många. Dels är det sinnessjukt långa tågsätt och de kör dessutom fantastiskt långsamt.
Utsiktsplatserna
Från utsiktsplatserna kan man mellan träden se tågen passera, både när de kör in i tunnlarna och höra dem när de kommer ut. Spåren korsar motorvägen och de två tunnlarna befinner sig på varsin sida dalgången.
Till en början kan det vara svårt att veta vad som är vad, vilket håll de är på väg åt och vad det är man faktiskt ser. Tack vare en modell av tunnlarna med genomskärning kan man få en närmare inblick i bygget. Behövligt.
Ja men Kicking Horse Pass blev ett fint litet stopp och en bra bensträckare efter en dryg timmes körning från Banff. Jag fascineras enormt av byggen som de här och hur man tillslut tar ett sånt här projekt i hamn. Ingenjörskonst i sin finaste form, mitt ute i de kanadensiska bergen.
Vi studsar in i husbilen igen och rullar vidare västerut. Kanada fortsätter visa upp sig. Motorvägen skär genom dalgången. På vänsterhanden ser vi de långa godstågen som sakta rullar mot Spiral Tunnels och Kicking Horse Pass.
Nu vet vi vad som väntar dem.
