5 vardagliga obegripligheter

Vissa saker i livet saknar svar. Inte de stora frågorna, utan de där små och envetna dumheterna som vi av oförklarliga skäl bara accepterar. De som pågår mitt framför ögonen på oss, som om ingen märker något. Vi ser, vi skakar på huvudet och vi undrar – hur fan hamnade vi här?

I veckans lista tar jag med er till fem små vardagligt obegripliga fenomen som jag söker svar på.

#1. De ”svenska” bären

Vi har en arbetslöshet på över nio procent. Att alla inte matchar arbetsmarknaden köper jag men många skulle utan problem kunna sättas i jobb. Även enkla jobb. För samtidigt som folk släpar fötterna efter sig så flyger vi in fattiga människor från Sydostasien för att plocka bär i våra svenska skogar. Arbetskraft som systematiskt utnyttjas med usla löner och arbetsvillkor långt under en rimlig värdighet. Bär som sedan säljs som ”svenska och ekologiska”. Jo tjena.

Att det här får fortgå är ett jäkla mysterium.

#2. Äta med pinnar

Om större delen av världens befolkning har lyckats äta med pinnar så borde även jag. Men för mig är det är ett stort mysterium. Vissa verkar bara kunna. Out of nowhere. Jag har tränat och prövat massor av gånger men det slutar alltid med riskorn på väggarna och att min bordsgranne har min ena pinne i ögat och den andra pinnen ligger fyra meter bort.

Är det nu jag ska Youtuba fram en kurs och bara fokusera?

#3. Kantbitarna på bröd

När vi var i Italien för några veckor sedan åt jag en tramezzino, vilket är en typ av macka ”to go”. Det handlar om två bitar vitt kantlöst bröd med fyllningar av olika slag. Spaggarnas svar på jänkarnas bagles, fast något krämigare och godare. Själv gick jag på ägg och tonfisk och tyckte att det var en vettig semifrukost.

Medan jag står där i en av Venedigs 40.000 miljarder gränder så slår det mig – kantlöst bröd. Här står jag och äter vitt kantlöst bröd.

Och jag som trodde att det bara var för tandlösa och mähän.

För är det något jag verkligen inte förstår mig på så är det folk – vuxna människor – som skär bort kanterna på vitt bröd. Eller skalar gurkan. För att man inte äter skal eller kanter. Herregud så töntigt.

#4. Vi är snart framme (fast inte riktigt)

Jag åker en del tåg. De senaste gångerna har det blivit eftermiddagssättet från Stockholm till Östersund. Efter fem timmar börjar vi närma oss ändstationen och det slår i princip aldrig fel – folk packar ihop sina prylar, reser sig upp och förflyttar sig till utgångarna. I Brunflo. Då har vi fortfarande 15 kilometer och åtta-tio minuters tågresa kvar.

Där står folk i mittgången och väntar, trots att tågpersonalen ropat ut var vi befinner oss och hur lång tid vi har kvar. Var ligger hetsen? Ska ni hoppa av i farten? Och vad händer om tåget måste göra en kraftig inbromsning? Då vill i alla fall inte jag stå i den klungan.

Va fan, sitt ner och chilla?

#5. Fossilbil på laddplats

Tänk er om jag skulle köra fram med elbilen på macken i Järfälla, ställa mig en dieselpump och sedan gå in och handla en kvart eller så. Hur korkat? Uppta en plats som det kanske blir kö till, av folk som faktiskt behöver dieselpumpen på riktigt.

Lika korkat är det när folk med fossilbil ställer sig på parkeringsplatser med laddstolpe, dedikerade åt elbilar. Jag lovar er, det är inte helt ovanligt men den stora frågan är – varför? Diskutera i smågrupper och så kan ni droppa slutsatsen i kommentarsfältet.

Det var veckans fem mysterier. Har ni några liknande?