5 notiser från senaste veckan

Ännu en vecka till handlingarna och den har verkligen bjudit på upplevelser i form av natur och nya bekantskaper. Och så lite lätt frustration när inkorgen fylls på med världens tröttsammaste mejl under tiden.

Men vi gör som vanligt och tar det från början.

#1. Undersöknings-VM

Onsdag till söndag på resande fot. Ett halvt dussin flygsträckor, flygbuss, en hyrbil och fyra boenden. Om ni får gissa, hur tror ni att inkorgen ser ut nu ikväll? Vi ombeds tycka till om precis allt.

Hotell-appen är värst. Tre-fyra-fem mejl är standard. Oftast mer. Förutom att ge hotellen betyg så ska vi även tycka till om in- och utcheckning helt separat. Vad är nästa steg? Biluthyrningsfirman vill ha omdömde på lufttrycket i respektive däck? Hur torkarbladen fungerade i vardera riktning?

Om det inte finns något alldeles extraordinärt att berätta om så vägrar vi så klart. Mejlen åker raka vägen till papperskorgen. Men, vad gör de med all information?

#2. Att träna hjärnan

En helt vanlig vardag swishar det runt 60.000-80.000 tankar genom våra huvuden. 95 procent av dem har vi redan tänkt. Merparten sägs dessutom vara negativa (hur sjukt är inte det?). Ibland uppmuntras vi till utmaningar som att ta andra vägar till jobbet, borsta tänderna med andra handen…

…eller som vi gjorde på Irland; boka hyrbil och köra vänstertrafik med en jättetrött och manuellt växlad Opel Corsa. I Dublins lunchrusning, som en liten (stor) bonus. Om det var vid något tillfälle vi tänkte nya tankar (inklusive några negativa…) så var det nog just den där stunden.

#3. Jag råkade fota hyrbilen

Gudars vilket morgonhumör tjejen på Avis Dublin Airport var på när vi återlämnade bilen i morse. Det var som att stå mitt i en stor leverans av kokande citronsaft utan tillsatt socker. Inte trevlig på en enda fläck. Bilen vi kört runt i på södra Irland hade ett par protokollförda skador men de stora skrapmärkena på fälgarna var visst onoterade. Vi borde så klart ha anmärkt på dem när vi hämtade ut bilen men av någon anledning blev det aldrig gjort. För jo, risporna fanns där redan då.

”Har ni bilder som bevis?” blev hennes följdfråga.

Ja men se på fan. Det fanns visst det en bild som jag tagit i förbifarten när vi hämtade ut bilen. På Avis-parkeringen. Med deras skylt i bakgrunden, bara minuten innan vi rullade iväg. Och kolla, där såg man varenda skrapmärke på fälgarna. Jag tror faktiskt att hon blev ännu surare när jag zoomade och visade.

Fota hyrbilen alltså. Det lär ha besparat oss minst en halvtimmes pappersjobb en tidig septembermorgon vid flygplatsen i Dublin.

#4. Tajmingen, Hedlund

Lite mer om bilskador? Okej. Efter två inslag av ”yttre åverkan” på vår egen bil i sommar (varav en incident vi faktiskt polisanmälde) så behövde stackarn vara på plåtverkstad. I en hel vecka. Hur man skär ner på bilbehovet under tiden? Jo men genom att tajma in en resa samma vecka. Där har den nu stått medan vi härjat runt på Irland.

Man inser också vilken trevlig bil man har hemma när man sätter sig i en manuellt växlad Opel Corsa som gör 0-100 på en kvart.

#5. Irland var det ju!

Ja men just det. Vi har ju varit på Irland för första gången. Dygnet i Dublin var trevligt och våra timmar längs vägarna ner mot Saving Private Ryan-stranden var fina. Verkligen. Men det var i Killarney National Park som ön levererade på riktigt, med sina slingrande vägar och landets högsta berg i omgivningarna. Och då kändes det ändå som att vi bara nosade på möjligheterna. Har vi sagt att vi älskar naturupplevelser eller?

Nästa gång på Irland, för vi tror nog att det med stor sannolikhet blir en nästa gång, så pyser vi direkt till östkustens klippor och atlantkustvägar.

Det var vecka 39 det. Jag ska runda av den med ett träningspass och sedan börjar vi snickra på nummer 40. Men det tar vi i morgon.