Februari är nästan till ända och tiden har fullkomligt rusat iväg. Eller utför, beroende på hur fyndig man vill vara när man ser på saken. Det har väl i stort sett bara handlat om att få livet att gå så mycket utför som bara går, fast i en något mer positiv bemärkelse än det först kan låta. Och tur är väl det, hur hade ett alpint VM sett ut med flacka backar?
Joråsåatte. Det blev Åre för hela slanten under VM. Det var till och med så att jag var där under hela mästerskapet och jobbade. Ni vet, en sådan där liten bonus som ibland ramlar in som en skänk från ovan. När det dessutom uppkom tackvare en sistaminutenansökan (a la Rydén) så blir jag inte direkt mindre tidsoptimist. Riktigt trevliga veckor, som först präglades av slask och inställda tävlingar men som efter några dagar blev -25°C, klarblå himmel och ett knippe medaljer till svenska åkare. Det är sådant man lägger på minnet och har ljuva tankar om ett bra tag framöver. Det är faktiskt nästan så man önskar att det var VM två veckor till.
Så, när man väl kom hem från Åre så borde man kanske tagga ner lite och det var precis vad som hände. Efter en ompackning på hemmaplan och ytterligare 197km färdväg till Tännäs stannade jag och Black Pearl för två dagars skidåkning och allmän avkoppling med några välbekanta ansikten. Bland annat Vidar, som ägnade kvällarna åt att mata oss med chips och ostbågar. Han vet sannerligen vad man behöver efter två dagar i backarna. Kalasväder dag ett följdes av en riktig prövning dag två. Mulet, lätt snöfall och -27°. Ska vi ha vinden i åtanke landar nog köldeffekten närmare -55-strecket. Ibland ska värmestugor inte underskattas. Inte varma kläder heller…
