”…trots att jag innerst inne vet om att det kommer minst tre-fyra tunga snöfall till innan april är slut”. Det gick inte ens en vecka, sedan snöade det. Och snöade. Och snöade. Det höll på i nästan två dygn innan det tillslut lättade och himlen sprack upp. Återigen plusgrader, sol och takdropp och så var det väl bara tre snöfall kvar då. Nedräkningen har redan börjat. Jag tar en mugg kaffe så länge…
Snöfallet framkallade vissa känslor av skidåkningsbegär, känslor jag trodde var borttöade. Tydligen inte så nu vet jag inte riktigt vad jag ska hoppas på. Kan det rent av bli en skiddag till? Eller två? Eller… nada? Går det kanske att få barmark i stan och minusgrader och puder i fjällen, eller är det en omöjlig önskan?
Det har så smått börjat skissas på en roadtrip igen och återigen tänkte vi följa pekaren mot kompassens s-läge. E45:an kommer att vara till hjälp och så även BlueSky, som enligt rykten kommer att ställas på och värmas upp. Det börjar bli rutin på det där nu och 45:an är en välbeprövad metod för roadtripsuktande pojkar som vill ut och se världen. Eller i alla fall Ytterhogdal, Sveg, Orsa, Malugn, Sunne och Mellerud.
I morgon drar semifinalserien mot Linköping igång. Lär bli en aning tuffare än Mora-kvarten som nästan kändes lite för enkel. Dessutom tror jag inte, jag utgår från att det blir en ny SM-final för Färjestad. Frågan är väl bara vilket motstånd det blir. Jag trodde att HV skulle greja Brynäs enklare så kanske får de det minst lika tufft mot Modo, som dock gick en mycket tuff runda mot Timrå. Trötta ben? Möjligt. Så, två förhållandevis pigga lag i ena serien mot två sjumatcherslag i andra. Två trötta lag mot två pigga. Det kan bli en intressant final när det väl är dags…