Det känns lite tungt just nu och mars har sonika avslutats med en missräkning i schemat. Jag hade nämligen tänkt att följa Färjestad några veckor till men får helt enkelt inrikta mig på silly season, en väldigt tidig sådan då man som FBK-supporter är van vid finalserier de senaste åren. Semifinalen mot Linköping hade jag faktiskt kallt räknat med att få segerjubla åt men så blir man i fyra raka förlustmatcher avklätt och nedplockat av ett äckligt effektivt LHC. Vad säger man? Lite bittert, en aning deppigt och att finalserien nu troligtvis kommer att stå mellan pest (HV, som i skrivande stund leder sin matchserie) och kolera (LHC). Skämt å sido, men jag är inget större fan av de kvarvarande lagen även om jag naturligtvis önskar dem lycka till.
En annan inte fullt så munter sak är min trasiga vadmuskel. I lördagens DM-drabbning på Östersunds nya konstgräsplan (!) var det någon som först fick för sig att stämpla mig i ryggen, för att lite senare sätta en uppsättning fräscha skodobbar plus kroppsvikt rakt i vänster vadmuskel. Därmed hade jag spelat färdigt, fått en helt ny gångstil på köpet och troligtvis per automatik blivit träningsledig minst en vecka. Idag kändes det dessutom lite sämre så jag vet inte riktigt vilket håll det går åt, får nog ge det hela även den stundande helgen så får vi se om jag är fit för lite löpträning under nästa vecka. Alltså, rent sportsligt har det ju varit en bedrövlig vecka. Inte nog med FBK:s uttåg, stryk i DM plus att Sverige torskade mot Nordirland. Fem förluster av fem möjliga.
Alltså. Jag gillar Östersund men det är alltid lite tveksamt framåt slutet på mars, hela april och stora delar av maj. Så har det varit ända sedan jag satte mina fötter och flyttbilen här för fem år sedan. När resten av landet badar i vårväder ligger både is och snö kvar i stan och det är väl kanske inte så konstigt att man hittar alla möjliga anledningar till roadtrips. En snabbt påkommen sådan blev det i helgen och då möttes jag av barmark, klarblå himmel, 15°C och en hög med renar som inte tog särskilt stor notis om kringåkande bilar. Ännu en roadtrip är planerad och jag förväntar mig ungefär samma klimat, bortsett från renarna då. Men hoppet lever även för Östersund (precis som alla andra år), sommartiden är ju här och i väntan är det ju bara att njuta av en och annan mäktig solnedgång, issmältningen på Storsjön och en kopp kaffe i Badhusparken. Inte så tokigt det heller.