Ready. Steady. Under en knapp tiondel av en sekund känner jag sedan plötsligt hur jag inte längre är fastförankrad med flygplanet. Jag ta mig fan flyger.
Ja, så satt man då där i en Cessna 206. Tretusen meter ovanför marken, lätt dinglandes med benen i väntan på att få göra det. DET. Hoppet alltså (och inte tretusenmetersklubben). Eller ja, riktigt sådär glamoröst var det ju inte men det ??skulle?? kunna ha varit det. Verkligheten var dock så jävla mycket häftigare.
Alltså, det är lika bra att klargöra det på direkten. Östersund är en fantastisk stad och det finns många skäl till varför jag inte flyttat härifrån. "Jag hatar att flytta" är förvisso ett av argumenten men som sagt, det finns fler skäl. Faktiskt. Men så finns det ju de där små betydelsefulla (eller betydelselösa, beroende på hur man väljer att ta ställning i frågan) sakerna som man bara irriterar sig på...
