Vackra januari, vi synkar väldigt bra just nu!

Det känns nästan lite sorgligt att konstatera det men jag kommer lämna Östersund en sväng. Så kort som för en helg. För något annat. För något bättre? Inte en chans på norra halvklotet när det kommer till väder, natur och vinterfaktor. Har osannolikt svårt att tänka mig att massa minusgrader, en halvmeter snö och gnistrande januariväder plötsligt skulle dyka upp i Trollhättan. Men, större mirakel har ju skett även om prognoserna just nu skvallrar om nollgradigt, mulet och pretty much snöfattigt.

Lyckligtvis tänker jag fokusera minimalt på naturupplevelser där nere utan gå all in på den sociala biten. Jösses, jag har inte varit nere sedan Göteborgsvarvet i maj förra året så det är verkligen dags. Det ska bli familjehäng, kompishäng, släkthäng och rent allmänt häng. Det är i alla fall vad jag tar sikte på, så får vi se vad som infrias och vad som improviseras.

Så, med en betonggrå helg i sikte så får jag njuta lite extra av det som Frösön och Östersund har att bjuda på just nu. Igår hade temperaturen ramlat ner till 20 krispiga minusgrader. Det är då – DÅ! – som jag mer än gärna drar mig på dunjacka, täckbrallor, drar mössan långt ner och lyssnar på knarret under skosulorna. Och njuter. Det är just då som jag inte alls längtar till varma platser på jorden utan bara suger in de tjugofem minuterna som det tar att gå till jobbet.

Det är DÅ som jag inser att det är sådan här vinter jag vill ha. Varje januari. Varje år.

Men fryser man inte? Jo. Om man klär sig för dåligt. Då fryser man även vid tio plusgrader om det vill sig illa. Och visst, man står inte gärna stilla med nakna fingrar och fotar allt för länge men måste man så måste man. Fast med ett bra promenadtempo och vettiga kläder så är det här inte några som helst problem att ta en promenad i.

Själv avgudar jag dunjackan och kan inte förstå att det tog mig 34 år innan jag skaffade min första. Nu har jag en med hög krage (som igår kompletterades med en extra halskrage). Aldrig något annat, I tell you.

Promenaden igår tog lite längre tid. Det är svårt att inte stanna till, kasta fram mobilen och fota. När jag på slutet gick förbi bänken i Badhusparken kunde jag inte låta bli att tänka på de sköna vårvinterdagarna här. När solen börjar värma. När livet Vinterparken sprudlar och man tar med sig en kaffe och sitter på bänken. Eller framåt maj, när isen är borta och det börjar slå ut grönska i träden ovanför.

Fast ärligt talat så släppte jag det ganska snabbt. Här och nu helt enkelt. Det är tjugo minusgrader. Det är vinter. Det är januari. Låt det få vara så. Jag älskar det!