Så kom vintern till slut. Med minusgraderna. Massor av minusgrader. Nu går det ju faktiskt att känna igen januari. Kallt, gnistrande och med en av kylan sprucken burk läsk på balkongen vars innehåll nu ligger utspritt på golvet. Inte varje dag man kan sopa upp en läsk med borste heller.
Igår gjorde vi byn. Vi trotsade med andra ord merparten alla vädervarningar och begav oss ut i det påstådda snökaoset. Snöskor, arktiska expeditionskläder, nyladdad satellittelefon och nödproviant. Bilen fick vara hemma. Eller ja, det brukar den få vara när vi ska in till city. Det är en promenad på knappt tjugo minuter…
Närå. Det är ingen expedition för att promenera till stan. Den tjocka dunjackan och täckbrallor åkte i och för sig på men det var mest för de 17 minusgraderna. I övrigt låg sjön nästan stilla och under fötterna lyssnade vi på det där härligt knarrande ljudet som bara en krispig vinter kan bjuda på. Väl på Astrid väntade en riktigt fin ramenlunch med vänner som sedan följdes av en kaffe på Östersunds skönaste innergård och Norra Station.
Vi var för övrigt inte de enda som trotsat ”kaosvädret”. Det drällde av folk på stan och på Norra Station var det i princip fullsatt. Ja, trots att vädervarningarna den senaste helgen alltså yrt runt som snö. På TV4 häromdagen lät det ”Vi har ett mycket allvarligt väderläge i stora delar av landet…”, följt av en Sverige-karta. En bit av Småland, Uppland och Gästrikland var inringat.
Stora delar av landet? Nej men sluta.
Med all respekt för att det varit snösmockor i vissa områden med strömavbrott och svårigheter i trafiken som följd. Tycker även det är bra att det tas höjd med inställda tåg och dylikt. Men att rapportera det som den mest otäcka snöstormen i mannaminne? Det är Sverige och det är januari. Vi borde ha vana av varierande mängd med snö i kombination med byiga vindar.
Måste man inte ut? Stanna hemma. Blåser det i Roslagen? Då gäller det inte hela Sverige. Kiruna-borna kan inte fatta nånting. För det gjorde knappt vi i Östersund.
