Efter de senaste veckornas hysteri kring semmelwrapen så kände jag idag att det var dags att testa. Jag begav mig ut på Östersunds gator och torg för att se vilka fik och caféer som kunde erbjuda mig det här nya, fräscha, hippa semmelverket.
Waynes på Stortorget? Icke. Det alltid så välbesökta och trendiga Törners? Nej, förvånande nog inte. Wedemarks på gågatan däremot, där fanns de så vi truntade i de där 15 minusgraderna ute och gick in och värmde oss med varsin wrap och en mugg te. Så. Vad är hajpen om, egentligen?
På pluskontot:
- Mjukt och luftigt bröd som smakade helt okej.
- Grädde och mandelmassa hopblandat i en riktigt bra konsistens.
- Farhågorna kring den här gräddfylligheten uteblev. Bra mängd och mättnadskänsla efteråt.
- Äta-tekniken är betydligt mer rumsren än med en vanlig semla. Inget kladd.
På minuskontot då?
- Att grädde och mandelmassa är hopblandat är inte min personliga favorit. Konsistensen må ha varit bra men jag vill ha dem separerade. Bara för att.
- Priset! Snacka om att mjölka en trend. Femtio svenska riksdaler – 50 spänn alltså – per wrap! Helt orimligt!
Kontenta? Ja, semmelwrapen var god och nästan värd sin hajp. Nej, den var inte femtiokronors-god. Däremot kan jag mycket väl tänka mig att göra egna (trots att jag i princip aldrig bakar själv), för det var en god bakelse och smidig att äta. Troligtvis är den också både billig(are) att komponera själv och ganska enkel att göra.
Heja på! Du är bakar ju jättegott, så testa att göra semmelwraps också! Jag vet några som kan tänka sig att provmaka på måndag eller så 🙂
Haha, tack!
haha. Ja jag fattar inte. Vad är det för knepig trend egentligen! hehe.
Fast i det här fallet en ganska bra trend. Den var god! 🙂