Semester. Dag 4-nånting. Beroende på hur man räknar. Ni vet, när klockan ringer kvart-i-sju. På morgonen. Fullt normalt. Eller inte. Men jag hade mina skäl. Och det är ju helt klart värt det, där vid ettans tee när man ska slå ut med vidunderlig fjällutsikt en stilla julimorgon.
Andra breaking news då, förutom att kliva upp orimligt tidigt? Well, jag gjorde min första runda från tee 60, efter att ha spenderat förra året från 53. Det fungerade så klart fint men jag inser också att jag vill fila på tekniken (säger han som alltså började spela golf förra året…). Förbättra lägstanivån. Youtuba instruktionsfilmer i absurdum. Kanske ta en lektion eller två.
Och så höll jag på att få boka en ny New York-resa mitt i rundan.
Den här greenlagaren med markeringsknapp köpte jag på topfloor i World Trade Center i New York i höstas. När jag kom till greenen på tionde så var den inte kvar i fickan. Borta. Long gone. Lyckligtvis, för prylens skull, var den upphittad vid tians tee så jag återfick den en stund senare. Mindre lyckat för resans skull, nu behövde jag ju inte boka en ny New York-resa. Fast det kanske finns andra skäl att åka tillbaka?
Så. Efter 18 hål blev det lunch med stans bästa utsikt. Fjällen. Storsjön. Ljudet av folk som slår ut och lite allmänt sorl så här på semesterns fjärde-nånting dag. Följt av ett par timmars slappande i Östersunds ”nya”, och i år än mer upphottade playa, supertrendiga Surfbukten. Juli får gärna fortsätta så här. Tack på förhand.
Det hade ju inte varit det värsta, att vara tvungen att åka till New York 😀
Eller hur, förstå problemen jag får dras med ibland. Likadant för dig? 🙂
Vilka vyer! Tack för titten, halkade in på ett litet bananskal och kan nog tänkas halka tillbaka 🙂
/Marina
Hej Marina, kul att du hittade hit och tack för kommentaren! Ja, det är svårslaget det där med fjällvyer. 🙂