Jag har tagit många bilder genom åren. Har inte orkat räkna ihop alla mappar i arkivet men jag blir inte förvånad om det närmar sig sexsiffrigt antal som ligger på hårddiskarna och gottar till sig. Det är ju självklart att en skaffar sig favoriter bland alla. Vissa används aldrig, andra skyltar jag gärna med och några få printar jag ut och har på väggarna.
En av dem fyller tio år. Idag. Ikväll. Nu. Just precis den 6 september 2005 strax efter 22 stod jag på Frösöberget. Min sedan sommaren nyinköpta systemkamera (Canon EOS 350D) satt riggad på stativet och det av en bekant lånade 75-300-objektivet var riktat mot Frösöbron. Jag lekte med minutlånga exponeringar och fick några helt okej bilder.
Och så den. Just den. Där och då föddes den. Den har prytt min vägg, blivit såld i ett par exemplar och visats upp ett otal gånger på ett otal webbplatser. Jag är stolt över den. Och så står den för ett ganska betydande brytperiod rent personligt, med platsen i livet i åtanke. Där jag lite halvt ovetandes och halvt medveten och skräckinjagad stod med ena foten i det gamla och andra foten i det nya. Ena foten i det trygga invanda och den andra i en oviss framtid. Fem tår i ett klister av besvikelse och frustration och fem andra tår som nyfiket tittade på vad livet hade att erbjuda i övrigt, som såg möjligheter och utveckling.
Mycket känslor med andra ord och med tio års perspektiv kan jag se tillbaka på det som att en ny era tog sin början. Nyfikenheten vann och jag fick mig ett antal nyttiga lärdomar på köpet. Ut ur dimman kom en lite nyare människa. Med lite andra perspektiv på saker och ting. Och med en fin bild från en fin kväll från en fin plats i en fin stad.
Tut i luren och grattis på tioårsdagen älskade bild!
