En idyllisk promenad genom vinterstan

Det kändes verkligen som att förra veckan gick i stillasittandets tecken. Fast tittar man i Garmin-appen så säger den ju motsatsen. Tre HIIT-pass och fortsatt runstreak är ju mer än vad många andra gör på en månad. Ändå kändes det som att röven varit parkerad i stolen mest hela dagarna. Så är det väl att jobba hemma. Inga promenad till jobbet. Inga promenader hem. Och är det -28°C så drar man kanske inte ut i onödan heller, förutom för runstreaken då.

I alla fall. Vi fick en fikainbjudan till en annan del av stan i lördags, vilken vi så klart tackade ja till. Och så blev det en långpromenad på 14000 steg på köpet. Mycket behövligt, allra helst när vi just nu testar semlor för en annan bloggs räkning.

Vintermagin!

Det är ju ändå något speciellt med att gå ut i vintermagin som råder just nu. Att få dra på sig de sköna skidbrallorna, stora dunjackan, mössa ner över ögonbrynen och en halsduk upp över näsan. Och dunjackan förresten. Jag älskar den. Dels för att den inte väger något men också för att jag slipper ha tjugotre lager kläder under. Det räcker med en tröja, trots bitande kyla. Fantastiskt!

Landskapet då? Vet faktiskt inte om jag varit med om att snön legat så här orörd så länge som den gjort nu. Det har snöat och snöat men varit fullt med minusgrader och i det närmaste vindstilla. Jämtland ser ut som en picture-perfect vinterfilm sedan flera veckor och det gör faktiskt ingenting att julgranen på Stortorget fortfarande står kvar. Jul till påsk och så vidare.

Vi satt kvar och fikade ett par timmar innan vi tillslut begav oss hemåt i skymningen. Hem mot middag. Hem mot en ny runstreak. Efter ett par hundra meter av lördagkvällens löprunda sa jag till Maria att ”För ett par veckor sedan hade det varit personbästa att dra ut i så här många minusgrader. Nu är det ’bara’ -26°C!”.

Man vänjer sig snabbt.