Hur kan jag någonsin vilja fira jul på något annat ställe än det här efter i år? Frösön, Östersund och Jämtland har verkligen levererat. I söndags i princip barmark. Två dagar senare låg det flera decimeter. I sann tidsoptimist-anda. Jag känner igen den när jag ser den. Och precis som mig så blir det världsklass när det väl är klart. Innan deadline. Så klart.
Igår eftermiddag tog vi i skymningstider en promenad upp på Frösöberget för att avnjuta klassiska utsiktsplatser med vyer över en vinterstad som sakta tändes upp. Plus snöklädd skog vart än man än tittade och en stjärnklar himmel en bit ovanför oss.
Som vanligt så säger staden till mig på skarpen när jag är på väg härifrån. Är det sommar så bjuds det på strålande solsken. Är det vinter så bjuds det på… tja, ett ymnigt snöfall och tio minus. Som igår kväll. En smäll-på-käften (”jul-klapp” kan vi kalla det) till mig. Från Frösön självt. För att jag väljer en nyårsafton med förmodade plusgrader och barmark.
Jag skäms lite över det och kommer att plocka fram bilder att trösta mig med. Ungefär de här. Plus de från julafton. Plus de jag har i huvudet. Jag tror att jag har blivit sådär vinterkär igen. Fantastiskt är vad det är!
Mm, så vackert det är! I love it!