När jag så där hastigt och lustigt pös över till Los Angeles i maj tidigare år så fick jag många förvånade blickar. Och frågor. Av typen ovan. Ärligt talat, jag förstår dem delvis inte. Men det är väl som vanligt, att förutfattade meningar och normer slår krokben på betraktarna när någon går mot strömmen och gör tvärtom. Det är kanske dags att avslöja att…
…man faktiskt inte behöver göra allt tillsammans med sin partner!
Hoppsan! Är det sant? Är inte partnerskap ett relationsfängelse där allt ska göras ihop? Där man med hjälp av EU-tillåtet köttklister etsas ihop från dag nummer ett av kärlekstörst tills den dag man antingen gör slut på grund av syrebrist eller dör? Där egentid är något fult? Där allt som inte innefattar ens partner är lika med relationskris?
Well. Det kanske är dags för lite fakta på området: man har ett eget liv och ett eget ansvar för att göra något bra av det. Med eller utan partner.
Vid det här laget har jag redan insett att du som läsare har hamrat fast domen. Relationskris på dryden.se. Icke. Ibland är det bara så att man vill olika saker. Eller vill saker mer eller mindre än andra saker. Det är då det är så fantastiskt med att ha den friheten sinsemellan att man kan göra det som faller en in. Utan sura miner. Utan att man blir ifrågasatt. Utan att förhållandet tar slut. Och tar det slut av den anledningen så hade det förmodligen tagit slut inom en inte allt för avlägsen framtid ändå. Ett förhållande där avundsjuka gentemot varandra begränsar den personliga utvecklingen är en direkt hälsofara. Man lever väl inte ihop för att kuva varandra?
Well, jag ska inte låtsas vara en relationscoach här. Jag har både lyckade och mindre lyckade förhållanden bakom mig, både vad gäller vänskaper och flickvänner. Det jag dock har lärt mig med åren är att öppenhet är något jävligt bra, att egentid är fantastiskt viktigt och att man måste få ha helt egna intressen. Även i en relation. Jag tror nämligen att ett förhållande mår bra av att respektive person utvecklas även på en helt egen kant. Som att, som exempel, åka iväg på en resa helt solo. Jag personligen gör det dessutom igen om det behövs och jag skulle släppa iväg min sambo om hon så önskade. Allra helst åker vi tillsammans men ibland stämmer det bara inte med intresse för resmålet eller tidpunkt i livspusslet. Det behöver inte vara konstigare än så.
Har vi några fler genomkorkade frågor på det?
Med vänliga hälsningar
Jag åker till Manchester utan flickvän om ett par veckor
Tycker du är helt genomkorkat klok! Haha, alltså positivt. Håller helt med – och att resa själv är fantastiskt. Det där med egentid är något som ska bli lite av ett mål för 2015, det är svårt att prioritera när man varit så nykär…. 🙂
Håller med 100%!!!!!!
Synd att ungefär 90% av alla jag träffat skulle säga att förhållandet var slut om jag dragit iväg ensam. Håll hårt i din partner Daniel!
”Genomkorkat klok”, den var ny Jennifer! Jag tror att delar av problemet är att folk utan egentid är de som uttalar sig om att egentid är något dåligt. I brist på annat. För mig är det otroligt viktigt att få just den tiden, tid som jag gör vad jag vill med utan att någon lägger sig i. Egoistiskt? Nja, snarare nödvändigt och det ska aldrig underskattas.
Patric, jag håller hårt. 🙂
[…] London på kort tid i februari och mars. Men det går ju att ändra sig utan att för den delen vara i förhållandekris eller något annat. Så nu är jag på väg. Tillbaka till Den Där Staden igen. Flygbiljetterna […]