Det där med midsommar. En av årets finaste helger. Ljusgrönskan, de långa nätterna där solen knappt går ner, ömsom kalasväder, ömsom skånskt julaftonsväder med ett tre plusgrader och snöblandat. Kontrasterna är inte bara vädrets grej utan även vår, för några storartade traditioner håller vi inte särskilt hårt på. En bergstopp i Härjedalen ena året. Svalbard ett annat. Eller som Vietnam-resan förra året, som hastigt och lustigt ramlade ner i kalendern.
2026 blev vi på hemmaplan. Eller ja, vårt andra hem. Funäsdalen och Villa Viste. Utan några egentliga planer, mer än att möta upp några vänner i på midsommarfirandet i Ljusnedal, den lilla byn några kilometer öster om Funäsdalen. Efter lite sovmorgon och en rask promenad upp på Funäsdalsberget rullade vi iväg mot vad som skulle visa sig vara ett av de mest pittoreska midsommarfirandena jag varit med om.
En riktig byfest. Ja det kändes som hela bygden var samlad. Massor av folk utan att vara tjyvtjockt. Avslappad stämning där folkdräkter varvades med sommarklänningar och shorts. Där midsommarstången restes till folkets applåder. Med Anders Blomquist som kommenterade VM i mjölkkrukekastning och där 600 ankor till sist tävlade sig ner för Ljusnans forsande vatten.
Peak pittoreskt midsommarfirande i Ljusnedal alltså. Jag skulle vilja säga att det här är vår nya tradition. Fast utifrån vår historik på midsommartemat så låter jag det tillsvidare vara osagt.
Hur var er midsommar?
