Sedan ”flytten” till Funäsdalen för några år sedan har vi gjort vårt bästa för att utforska området. Vandringsleder, löprundor, aktiviteter, caféer och mer eller mindre otrampade stigar. Men som så många gånger förr så måste man inte alltid röra sig särskilt långt ut i fjällen för att få fjäll, så att säga. Vi bor granne med Funäsdalsberget och trots flertalet gånger uppe på toppen så har Långa Bergsturen stått helt oupptäckt från vår sida.
En dag nu i sommar bestämde jag mig för att se vad som döljer sig längs den här guldturen (nr 354 i Funäsfjällen). Så, jag snörade löparskorna och stack iväg på en liten upptäcksfärd runt husknuten.
💡 5 snabba om Långa Bergsturen
📍Funäsdalsberget
↗️ 350 höjdmeter
🚶♂️ 10+ km om man går upp
🚠 8 km med gondolen
👟 Ordentliga skor
Gondolen eller till fots
Det finns två sätt att ta sig an Långa bergsturen på Funäsdalsberget. Antingen tar man njutningsvägen upp till toppen, det vill säga gondolen nerifrån byn. Det är absolut värt liftpriset när man i lugn och ro nästan seglar upp längs berget. Den andra varianten är att gå grusvägen i skidbacken, en nätt liten insats på 350 höjdmeter och 2,5 kilometers promenad.
Väl vid toppstationen fortsätter man upp mot Fjällutsikten på Funäsdalsbergets absoluta topp. Här finns en liten utsiktsplatå och skyltar över fjälltopparna man ser. Sylarna, Helags, Anåfjället, Ormruet, Mittåkläppen, Skarvarna, Skarsfjället. Med flera.
Hisnande vyer på bergets norrsida
För att fortsätta Långa Bergsturen följer man 354-skyltarna. Efter liten sänka ner mot samevistet tar man sig på bergskammen norrut. Och nu ramlar poletten ner åtminstone för mig, att vi bokstavligen har en guldtur rakt bakom husknuten i Villa Viste. Om man har fin utsikt på vägen upp på berget så bjuder norrsidan på helt andra perspektiv. Det bästa av allt är att det finns flera platser där man kan slå sig ner för en fika, alla med makalösa utsikter.
Man skulle kunna vara nöjd med det här, men dagens mission var att göra hela rundan. Så får det bli. Stigen ner från berget försvinner in i fjällskogen. Det blir betydligt mer tekniskt oavsett man vandrar eller springer. Vyerna försvinner men man omges också av en härlig tystnad, där man på sin höjd kan lyssna till grantopparnas sus i vinden.
Avslutningen på turen går längs Vintergatan nere i byn, förbi Eriksgården och ner mot Rørosvägen. Den är i ärlighetens namn inte särskilt rolig. Summerat allt som allt är det ändå en riktigt fin tur men vill man ha fjällvyer så är det Funäsdalsbergets topp man ska hänga på. Det kommer vi göra.
Om och om igen.
