Mittåkläppen, kvällsljus och 7 km fjällöpning

Sommardagarna i Härjedalens vildmarker och fjällmassiv är varma och solgassande så här i början av juli. Ja, trots att vi måste brottas med mygg, knott och andra flygande kryp. Hur som helst. När en av våra dagar i Funäsdalen gick mot kväll och temperaturen sjönk några grader bestämde vi oss för att krydda vår dagliga runstreak med en fjälltopp. Av vår snabba research verkade Mittåkläppen, 1212 meter över havet och ett par mil bort, vara både lagom lång och löpvänlig. Sagt och gjort. Vi satte oss i bilen och rullade dit.

Löppass i fjällen är himla fina. Förutom att det många gånger levereras enastående vyer så är det också teknisk och rolig löpning längs stigar och över jokkar. Leden upp mot Mittåkläppen öppnade tidigt upp sig och det gick bara några hundra meter innan vi var ovanför trädgränsen. På bergets ostsida låg det fortfarande ett stort snöfält kvar och där såg vi hundratals renar på bete.

FAKTA | Mittåkläppen är en 1212 meter hög topp två mil norr om Funäsdalen. Vägbom/avgift (kortbetalning) i Bruksvallarna. Parkering vid Djupdalsvallens säter (fäbod) och därifrån är höjdskillnaden till toppen 340 meter. Vandringen är drygt 5 kilometer tur och retur, beroende på led. Vandring från Ramundberget är 16 km tur och retur. Hundar ska vara kopplade inom renbetesfjäll. På toppen ser man Skarsfjället, Helagsmassivet, Sylarna och många andra toppar i Jämtlandsfjällen.

HITTA HIT | Från Funäsdalen | Från Ramundberget

Härjedalens vackraste

En av lederna upp på Mittåkläppen var avstängd för återhämtning så vi följde istället den rekommenderade leden guldtur 157. Hela vägen upp hade vi vackra Skarsfjället i siktet som med sin högsta topp på 1594 meter badade i sommarvärmen, fortfarande fläckvis snötäckt. Stigningen för vår del var absolut kännbar men inte särskilt dramatisk. Leden är vältrampad och mestadels lättlöpt och även om vi inte var särskilt trötta så tog vi ofta mikropauser. Mest för att suga in omgivningen.

Topplatån av Mittåkläppen är stor och platt. Längst norrut ligger Stor-Mittåkläppen, Kliehpie, med sitt stora toppröse och helt sagolika utsikt. Rakt nedanför i nordlig riktning ligger Lill-Mittåkläppen, Joltere, och låter man blicken vandra fortsatt norrut möter man snart Helagsfjället. Där har man Predikstolen till vänster och högsta toppen, 1796 möh, till höger. Glaciären ser man inte härifrån eftersom man lite ser massivet ”bakifrån”, vilket kan lura en lite.

Om det inte varit så himla mycket knott, mygg och broms hade vi nog suttit kvar en stund till. Jag älskar 360-graderstoppar eftersom det finns så mycket att bara sitta och titta på. En annan fin detalj med just Mittåkläppen är dess läge. Man ser knappt ett hus så långt ögat når, än mindre farbara vägar eller kraftledningar. Skidbackarna i Ramundberget är nästan det enda man kan härröra till någon större mänsklig inverkan på naturen. I övrigt är det bara massiva fjäll och milsvid vildmark.

FLER GULDTURER | Guldturer i Funäsfjällen

En kort fotosession för egobanken

Innan vi började jogga tillbaka till bilen körde vi en kort fotosession, ivrigt påhejade av de flygande krypen. Men när ett sånt här tillfälle ges vill i alla fall vi ha med oss några härliga löparbilder hem. Då får det inkludera mitt glädjeskutt, vilket också fick summera hela upplevelsen av den här turen.

Vår runstreak upp på Mittåkläppen blev roligare än vi trodde och avslutningen på den här dagen kunde knappast bli bättre. Att den blev lite längre än den halvmil som skyltar och research skvallrade om gjorde ingenting, men det kan vara bra att vet att det nog är närmare 6-7 kilometer än något annat om ni själva ska ge er ut.

Så. Tro mig när jag säger det – vi är långtifrån klara med Funäsfjällen. Vi har knappt börjat.

BLOGG | Mina bästa tips inför fjällöpning