Allt måste inte vara perfekt. Det säger ändå jag som har svårt att släppa detaljerna när jag jobbar med något. Som orimligt länge kan fastna med texter, bildredigeringar och poddklippande innan jag blir nöjd. Ni vet ”nej men det här blir inte tillräckligt bra, det vill jag inte publicera”-känslan. Den är inte alltid skön under processens gång, även om resultatet i slutändan oftast blir bra.
Hur som helst. Vi är just nu i Funäsdalen och tänker spendera kommande vecka i Villa Viste. Hösten här i fjällen har kommit betydligt längre än både hemma på Frösön men framförallt allt söder om Dalälven. I Funäsfjällen är färgprakten bortblåst sedan ett par-tre veckor och när det gråtunga vädret nu dragit in så är det verkligen en färglös natur vi tittar ut på.
Men även det har sin charm. Så igår packade vi ihop oss för en dagstur till sjön Bolagen, strax bortanför Tänndalen. Även om morgonen var gudabenådat vacker med strålande sol så hann förutsättningarna förändras en aning innan vi tillslut nått fjällparkeringen, snörat kängorna och börjat gå. Moln, dimma och snöblandat regn i luften. Blöta stigar. Temperatur strax över nollan. Långtifrån fjällens höstglamour man ser på bilder i sociala medier.
Efter fyrakilometers vandring i ruffig fjällmiljö, med vinden vinande runt våra huvuden, nådde vi stugan strax ovanför Bolagen. Låst så klart, men bakom en av väggarna hittade vi lä. De nybakade bullarna från Nya Jonssons i Funäsdalen åkte fram så där satte vi och frös-njöt av det som en bitande oktoberlördag hade att bjuda på. Utsikten som borde ha varit svensk-norska fjäll med florsockersnö på topparna och en glittrande sjö i förgrunden liknade mest något som någon spillt filmjölk över.
Fast å andra sidan. Nästan en mils vandring. Tre timmar till fots. Sju-åtta kubikmeter frisk fjälluft rakt ner i lungorna. Det är väl ändå betydligt viktigare än att få de perfekta bilderna att posta på bloggen.
Allt måste inte vara perfekt.
