Alternativ finns det gott om. Ja, jag pratar naturupplevelser kring Funäsdalen alltså. Och nu i september är det FOMO-läge som gäller när höstfärgerna intagit Härjedalens vidsträckta fjällvidder. Man vill vara överallt. Vandra lederna, bestiga varenda bergstopp, sätta sig med en termos kaffe och blicka ut över härligheterna. Men i brist på split vision och att man bara kan vara på en plats åt gången så får man välja. Och det gjorde vi med gott resultat.
Lång story kort. Jag har haft Vapendragar’n på besök i Viste i helgen. Grabbhäng alltså, som vi ägnat åt drönarflygning, skitsnack, bärs och frågesport på två personer (det fungerar utmärkt). Och så givetvis lite naturupplevelser där vi bestämde oss för Evagraven som lördagsutflykt.
Ni kanske inte känner till platsen? Evagraven alltså. Det är en kanjon på 800 meter, precis i utkanten av Flatruet. Formad av istidens smältvatten, där den fått sitt namn efter två Evor som gick dystra öden till mötes just här. En av dem körde ner i ravinen både med sin ren och ackja. Hon omkom. En annan Eva försvann spårlöst här på 1600-talet och återfanns inte ens. Sedan har ”grav” inget med just grav att göra. Eller jo, grav på härjedalsmål som betyder just ”ravin” eller ”kanjon”.
Hur som haver. Evagraven i höstfärger gjorde oss exakt noll besvikna. Enkel vandring är det också med knappt några höjdmeter alls att prata om. Men själva var vi icke, utan fick samsas där uppe med busslasten från Friluftsfrämjandet, som kört upp från huvudstadsområdet. Kul att fler väljer att hitta hit på lite mer lågsäsong.
Jaha, idag är det måndag igen. Jobb. Jag klagar verkligen inte. Fast mentalt är jag nog kvar på fjället. Minst en dag till.
