Jag och Herr Nilsson stod och samtalade bredvid Stortorget häromdagen, efter en äkta kebablunch som inmundigats på Kebab City. Plötsligt kommer en random turist fram och frågar om vi är från stan. Och jo, det är vi ju även om jag personligen är av det mer invandrade slaget. Hur som helst, hon tyckte att vi har världens (nåväl) största och mest ödsliga torg. Vi diskuterade lite fram och tillbaka och hon kunde inte förstå att det såg så oanvänt ut.
”Ja, 40 mille kostade det. Används typ en gång per år, på det som kallas för Storsjöyran.” svarade jag lätt ironiskt.
Turisten skrattade lätt bekymrat. Jag också. För när man tänker efter. Fyrtio miljoner har plöjts ner, plus driftkostnaden för att hålla ytan uppvärmd på vintern. Och så används det inte. Bra investering. Inte.
Det gamla torget behövde en facelift. Helt klart. Det gamla torget behövde livas upp. Helt klart. Torget i dagens form har potential. Helt klart. Men torget har snarare blivit mer dött än tidigare och invånarna verkar skämmas för skapelsen. När kommunen sedan, i sin Råd och regler för utomhusserveringar på torget skriver…
Låt oss göra det nya Stortorget till ett levande torg där människor tycker om att vara. Det är viktigt att det vi ”möblerar” torget med berikar platsen och gör helheten tilltalande, vacker och spännande.
…så inser man tyvärr att allt bara är som en prick i horisonten. Vackert? Ja, torget men det missmatchar ju omgivningen fullständigt. Tilltalande? Skeptisk. Spännande? Inte särskilt. Eller ska vi sonika bara ge det 20-25 år, låta träden växa och få ett par generationsskiften både här och där. Det kanske är så ”enkelt”…
