Bland gärdsgårdar och stilla vatten

Långa ljusa nätter. Termometern på långt över tjugo grader. En Storsjön som nästan ligger blank. Solen som knappt går ner. En grill som sprakar vid strandkanten. Ängsblommorna som börjat klättra på alla gärdsgårdar och fjärran fågelkvitter på Frösöns vidder. Allt ackompanjerat av en vidunderlig fjällutsikt som nästan bara fås här.

Jag vet ärligt talat inte hur många gånger jag har sagt det. Och jag vet ärligt talat inte hur många gånger till jag kommer att säga det. Förmodligen många gånger. På båda delarna.

Jag älskar verkligen det här stället som i folkmun kallas Jämtland. Hur det gick till har jag ingen aning om men det började väl där i början av seklet någonstans, när jag fick för mig att flytta hit. Och där jag sedan blev kvar, även om ödet nästan tagit mig till andra platser med ojämna mellanrum. Något har sedan den där marsdagen för fjorton år sedan förankrat mig med Östersund och Frösön, även om jag själv velat dra så långt ifrån stan jag bara kunnat. Ibland. Emellanåt.

Ändå är jag här nu. Ändå kan jag stå högst upp på Frösön och blicka ut. Över skogar. Över ängar. Över gärdsgårdar. Över röda stugor. Över Storsjön och fjällen. Och aldrig någonsin känna mig mätt och belåten. För av någon anledning är det lika fascinerande varje gång jag gör det. Är det det som kallas för kärlek?

Jag tror det.

Frösön

Gärdsgårdar på Frösön

Blomster på Frösön

Blomster på Frösön

Blomster på Frösön

Andersön

15 KOMMENTARER

  1. Skulle mer än gärna flytta till Jämtland. Men man måste ju försörja sig också och det har jag inte lyckats lösa. Än.

    • Malin, det är ju där skon klämmer oftast. Jag vill nog (tro det eller ej) också leva på andra platser med åren men det är ju i slutändan en fråga om försörjning, helt klart.

    • Haha, FREEDOMtravel! Ni passerade inte Jämtland när ni var på er Sverigeturné då? Eller åkte ni bara längs kusten norrut då? Har för mig att vi pratat om det tidigare, eller minns jag fel?

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.